Marie-mittilivet

Ja vilka problem man har, ska man vaccinera barna eller inte? Och nu har vi beslutat att göra de, och jag hoppas valet är de rätta, men för min egen del så hoppar jag över de, jag kanske kommer att ångra allt jag kommer att skriva nu, men då får jag skylla mej själv, och valet att inte vaccinera mej är helt och hållet mitt.

Jag har aldrig haft influensa, mina förkylningar brukar gå över på några dagar, feber är sällsynt och då varar den några timmar.....peppar, peppar...och dessutom så är jag inte så förtjust i att man ska vaccinera mot allt som kommer, ska vi göra de här varje år så måste de ju nån gång bli för mycket. De är samma sak som att jag tror att vi städar våra barn sjuka, alltså vi städar och ska ha så kliniskt rent så våra barn tål ju ingenting, för så mycket allergier, astma och liknande som finns nu, fanns de ju inte förut. I min klass fanns EN kille som var allergisk och hade astma.....de var ju sensation....nu har ju vart och varannat barn nån typ av allergi....och de måste ju bero på nått. Och de är hemskt att de blivit så, hur kommer de att bli framöver??

Nåja, de var mina åsikter, och jag skriver inte de här för att sätta igång nån diskussion, utan de är bara ett sorgligt konstaterande.

Nu till nått helt annat, eller kanske inte, för de har med hälsa att göra.....Jag tror jag måste sätta råttorna på diet. Ja dom börjar bli lite småfeta tycker jag, och de är inte bra, jag har gjort lite ändringar i inredningen i buren också så dom måste röra på sej mera, och så ska de bli mera "golvtid" för dom. Kanske skulle skaffa koppel till dom och ta med dom på promenad, poppis man skulle bli då va?... tror inte de....*S*

Men hallå! ser precis att en granne satt upp en julstjärna eller nått i fönstret....men de är väl liiiite tidigt, visserligen är de ju mörkt och skittrist ute så man kanske skulle lätta upp stämningen lite med ljusslingor och sånt, men jag tror jag väntar, eller tror och tror...jag väntar...de är ju inte så länge kvar nu.

Nähäpp, man kanske ska gå och väcka upp barna då.
Kramen

Ja de blir inte skrivet här ofta, inte för att de inte händer nått i mitt liv, men lusten verkar ha så svårt att infinna sej.

Jag är fortfarande sjukskriven och försöker så gott de går att komma tillbaka till den "gamla" Marie, eller iallafall komma tillbaka till en Marie som jag trivs och mår bra med, och jag är på god väg. De flesta dar mår jag jätte bra, men vissa dar kan jag hamna i en deppstund igen....de är som en berg-och-dal bana, men för att kunna komma uppåt så måste de ju vara neråt emellanåt också, annars blir de ju bara en platt och tråkig resa, och de vill jag inte ha.
Veckan som har varit var en jobbig vecka, på flera sätt, mina barn var hemma från skolan, lite febriga och hostiga, men inte så sjuka att dom inte orkade bråka och tjafsa, och i takt med att tålamodet sjönk så började jag må sämre, jag verkar inte tåla mycket. Men idag är de skoldags igen.....tur för både mej och barna. :)

En komisk sak som hänt mej är att jag som varit en ren och skär kvälls/natt människa plötsligt gäspar käkarna ur led före kl 9 på kvällarna, så jag sover oftast före 10.....och sen vaknar jag i 6-tiden på morgonen....e de jag de?? Och de värsta är väl att jag tycker de är skönare att vara upp 6 på morgonen än 11 på kvällen.....fattar nada.
Börjar kanske bli gammal....*S*

Apropå mina barn, än så länge bor dom hemma hos mej på veckorna, och så är dom uppe i Svedje med pappa på helgerna, vi tog de beslutet åt dom eftersom dom själva velade så mycket fram och tillbaka, att nu kör vi så här fram till sommarlovet, och dom verkar nöjda över beslutet.....just nu iallafall...och jag tycker de funkar jätte bra.

Ja livet knatar på som vanligt, och nu närmar sej julen med stormsteg....tror jag struntar i den i år....barna ska vara hos pappa, jag har också fått en inbjudan dit, men dom ska vara så många där ändå så jag tror jag avstår, jag är sån att om inte jag har barna så kvittar de vad jag gör, och nej, de är INTE synd om mej, de är ju eget val i så fall. :)

Nähä...ska man släppa datorn nu och se vad dagen har att erbjuda, barna ska få sova en stund till men sen är de morgonuppställning som gäller....eller snarare ett hasande fram till soffan där dom blir liggande....iallafall Emil... mammas pojke de där...*S*

Kram

...jag skulle kunna skriva om nu, men allt kan jag inte lämna ut...jag vet, de är inte likt mej, men här gäller de andra personer än mej, men ni som känner mej kommer att förstå ändå.
Jag har varit med om nått så för mej otänkbart, de har gått 3 veckor, och fortfarande är de inte gripbart, hur de kan hända, VAD som hänt och varför.....och man får sej en tankeställare när de gäller mycket i ens liv.
Så den senaste tiden har hjärnan snurrat på högvarv med en massa funderingar och sorgsenhet och oro. Livet är inte förutsägbart, vad som helst kan hända....

Annars så går väl livet på i sin gilla gång, inte hört ett ord från chifen angående ev omplacering, så jag får väl höra av mej till henne istället, men på torsdag....ja men de är ju i morgon de...ska jag ner på Arbetsförmedlingen, och tillsammans med hon från FK ska vi fundera över arbetsträning för mej, tror inte dom vill försörja mej så länge till försäkringskassan, dom tycker väl att dom har tillräckligt många att stöka med ändå, stackarna... ;)
Men jag ser fram emot att få prova jobba, med nått helt annat, och se hur jag funkar då.

Jag har tillbringat en hel del tid hos Pillerjutta och hjälpt henne packa ner i kartonger, köra kartonger och packa upp kartonger....kände mej som värsta bananförsäljaren med alla dessa banankartonger i bilen....och jag och bilen har klarat av några mil den senaste månaden. Är ju van att köra mycket bil på jobbet så de är skönt att få sin dos av rattande, växlande, kopplande, gasande, svärande, hyttande, pekandes finger....näe, de sista är inte jag.....jag kan sträcka mej så långt att säga några väl valda ord till andra bilister, men inte så dom hör såklart :)

Och på hemmaplan då?
ja barna bor kvar hos mej än så länge, och så är dom hos pappsen på helgerna, de funkar jätte bra, tycker iallafall jag, sen får vi se hur dom tänkt sej fortsättningen, de är ju ingen brådska utan vi fortsätter väl så här bara.

Jag har kommit till insikt om en sak, fast jag har vetat de en längre tid, men nu är de ännu mera uppenbart sedan jag mått som jag mått och fortfarande gör emellanåt, de är underbart att få skratta!! Jag och Pia var på revy med Garvsyra för ett tag sen, och den krampen jag hade i magen efter dom timmarna var inte att leka med, och tydligen skrattade vi bra, för när vi var på väg hem så sa en av Garvsyrarna att de hördes att vi haft roligt... hmm??....näe??....inte vi va??.....vi som var så diskreta....vi som börja skratta bara dom kom in på scen, innan dom sagt nått....och definitivt innan resten av publiken....och ibland efter också....men va fasen, de var ju urkul!

En rolig sak som hände, som jag missade men inte Pia, var att hennes stolsgranne gjorde en kul grej. I programbladet så fanns de roliga historier, gåtor och sånt, och där i fanns en lång radda med lite statistik typ... och mitt i de stod de att en mans penis har längden av hans tumme x 3......och Pias granne kollade sin tumme och höll även upp den för frun....jäklar att jag missa de....fast de kanske var lika bra för då hade jag skrattat på mej....Karlar!!!...*S*
(en hemlis, nu spanar jag in tummarna på alla killar/karlar/män jag möter, men säg de inte till nån) ;D

Nähä, nu ska baske mej bakas lite....eller ska jag dammsuga??....eller tvätta??  Tror jag sätter igång en tvättmaskin, sen dammsugar jag, för de går fort, måste ju göra de nästan dagligen nu för allt grus som kommer in, så de är bara hallen och köket som kräver de idag, SEN bakar jag....
Ja. vi får väl se vad som blivit gjort innan natten. :)

Tjingeling, tjingeling....eller var de Tingeling? ;)

Så sitter man här igen, hemkommen från promenad, och redo att skriva om morgonens funderingar, men idag blir de lite annorlunda, för de hände nått ovanligt på min promenad, för de första mötte jag bara en av dom 5-6 st jag brukar möta, men de mest spännande hände nästan direkt efter att jag lämnat barna på skolan.

Jag gick och mixtrade med min MP3....ja jag vet, de är ute att ha en sån, de ska vara minst MP4 eller Ipod eller vad de heter, å va är de för skillnad?....nåja, jag gick och mixtrade med den iallafall, och när jag kommit en bit upp mot skogen, där man kan välja höger eller vänster, och jag alltid väljer höger så hajjar jag till och tvärnitar.. där på gångvägen ligger de en människa, och de hör faktiskt inte till vanligheterna på mina morgonpromenader.

Så nu blev de svårt....första reaktionen var att vända, för jag hade ju ingen som helst aning om vad de var för person som låg där, såg bara att de var en man, och man ska ju inte vara säker på att alla vill en väl... men sen ganska på en gång kom reaktion nummer 2, han kan inte ligga där, måste ju kolla hur de är med han, så jag går fram och precis när jag kommer bredvid han vaknar han upp. Och en mera förvånad människa har jag aldrig sett, vet inte vad han gick på men själv sa han att han inte dricker alkohol, så då måste de ha varit nått annat lattjo, för han var helt borta.
Han visste inte var han var, hur han kommit dit, vilken dag de var....men han visste att han bodde vid Torvalla Centrum, så jag dirigerad han åt rätt håll, och han lommade iväg. Skulle kanske ha kollat att han kom rätt, men han var inte borta på de viset så jag tror nog han hittade hem, bara han lokaliserat sej var han var.
Alltså, jag undrar hur man kan hamna i den situationen att man har noll koll på var man är, hur man hamnat där och varför?
Ja de var min promenad de....de händer saker i Torvalla minsann :)

Kram

Sitter här och knappar lite, fast jag borde gå och lägga mej, men jag har ingen lust, och den karaktären verkar ha gömt sej ordentligt, för jag har inte hittat den de senaste kvällarna.

Ikväll kom Rebecca och hälsa på, hon behövde låna lite kläder, hon hade visst flyttat ut kläderna till nya boendet och inte lämnat nått kvar i stan att jobba i....och jag har ju lånat kläder av henne, så nu kunde hon låna av mej. Hon blev sittande en stund och surra, lite roligt är de allt, och jag måste få skryta igen över att vi kan umgås så bra, för hon är trots allt min fd mans nya sambo, och såna förhållanden brukar kunna vara lite spända, men inte vårat, och ingen är gladare än jag för de. :)

Måste ju berätta nått kul, idag var jag på ICA Maxi, och där var en kändis och handlade, vet ni, han tvättar också sina kläder, och han använder Ariel, och så köpte han sköljmedel.....vadå?...om jag följde efter han, sk stalkade?. näe, jag stod faktiskt vid tvättmedelshyllan först, så de så!
Vilken kändis?....tja, en lokal kändis, dansbandsmusiker....mer säger jag inte, för jag funderar på att ringa Se&Hör och berätta min historia, man kanske kan tjäna en slant....eller inte... :)

Tänkte på en sak igår morse på min promenad, at tänk om man kunde koppla nått slags minne till hjärnan när man är ute och går så där, då hade jag haft ämnen för mitt bloggande i måååånga månader framöver, alltså hjärnan spinner så de är inte klokt, och jag kommer på komiska saker, saker som är som bortblåsta när jag kommit hem. Lite lustigt är de iallafall att jag möter samma personer nästan varje morgon, en man med 2 hundar, varav en är valp och inte riktigt vill göra som husse säger, sen är de bara kvinnor jag möter, kvinnor på raska promenader med lurar i öronen...å vi hejjar och ler, och flåsar vidare.

Jag måste komma ihåg att hämta hem min kamera i helgen, fick ett önskemål om fler fina foton i min blogg, som jag höll på förut.....nu har de inte blivit nått fotat på många månader, skäms på mej, men de ska bli ändring snart. :)

Kram på er!

*fnissar*...jag vet aldrig vad jag ska skriva för överskrift, så den spar jag till sist när jag sett vad hela bloggen kommer att handla om :)

Den här dagen har börjat som alla andra vardagar, uppstigning, väckning av barn, frukost, lite korsord, följa barnen till skolan och ta min promenad i sällskap med Hammerfall. :)
Och sen hem, dricka vatten och passa på att sitta vid datorn, och sen duscha....

Och annars då?
Igår var jag med om en lite skrämmande sak angående min hälsa, antar jag, jag och en kompis var på en affär och jag skulle betala och kassörskan fråga om jag hade rabattkort, de hade jag inte utan jag skulle fylla i ett papper, och de gick inte så bra, min hand ville inte som jag, de var skitsvårt att skriva, de blev nästan inte läsligt. Och dessutom så sa min kompis när vi kom ut från affären att jag var alldeles blek....
Jag vet inte vad som hände, om jag blev stressad eftersom folk väntade medan jag skrev, kassörskan plus att de stod en tjej bakom mej som skulle betala....har aldrig varit med om de förut, och jag vet inte om de har med min hälsa att göra, men alltså, jag måste ut bland folk mera.
Men de knepiga är att jag har inte märkt av nått sånt när jag varit och handlat mat å så....så jag vet inte vad de var...

Jahapp....å annars då?
Kent och Rebecca har flyttat nu, ja alla saker har inte kommit till stugan än, men de är på god väg....dom har till barnens, och min, förtjusning skaffat katt, och snart kommer de en till....nu är de livet på landet som gäller för dom.
Barna har inte bestämt sej, är ju som sagt ingen brådska för jag bor ju här jag, men dom ska åka och hälsa på nån fler gång i Kövra på skolan och vara en hel dag och känna efter, vi kanske är dumma som låter dom bestämma de här, vi skulle ju lätt kunna köra över dom och ta ett beslut, men vi tycker att dom är så stora att dom måste få ha nått att säga till om själva. Och som sagt, flyttar dom så är de inget som håller mej kvar i stan så de kanske blir landet för mej med, med katter och hela köret. :)

Å Pia flyttar officiellt in i sin nya lägenhet i morgon, så börjar ett nytt kapitel i hennes liv också....
Mitt liv då??....när börjar mitt nya kapitel??.....eh? va?....är de upp till mej, säger ni....ja de är så va :)

Nähä...mer än så här blir de inte just nu
Kramen på er!

Nyss hemkommen från min morgonpromenad, kände inte riktigt för att gå ut överhuvudtaget i morse när jag vaknade och de blåste så jag trodde taken skulle följa med, men jag letade fram karaktären och följde barna till skolan som vanligt och sen vidare på en, minst sagt, uppfriskande promenad, måste köpa mammelucker...fast de stavas inte så, var tvungen att googla, och de stavas mamelucker....nåväl, måste köpa såna för jag blir kall om rumpan och låren, å de är inte roligt.

Annars då?

Jobbmässigt: intet nytt under solen....har inte hört nått än, så jag vet inte om cheferna lyckats skrapa fram nått jobb åt mej, tror inte de är så troligt med tanke på att dom vill bli av med folk, inte anställa fler....fast de är klart, chefer och assistenter verkar dom aldrig få överflöd av.

Hälsomässigt: jodå, de går framåt, mår väldigt bra oftast, trivs med livet trots allt, och orkar göra mera och framförallt så VILL jag göra mera här hemma. Jag är gladare och de blir lättare och lättare att umgås med folk, och de lustiga är att jag har lättare och lättare att umgås med folk som jag förut velat undvika av olika orsaker, men nu mår jag bra i deras sällskap, och de kan ni tro känns jätte skönt!
Och jag skrattar mycket mera nu igen.....värsta hälsokicken ju :)

I helgen lekte jag "se-så-mycket-av-Jämtland-på-så-få-dar-som-möjligt-leken", jag fraktade runt barn och banankartonger, ja inte samtidigt, men ändå, de blev drygt 65 mil på 3 dagar....Barna till Svedje på fredag och hem igen på söndag, och banankartongerna åkte skytteltrafik mellan Borgvattnet och Hammerdal, Pia håller på att flytta och jag var där och gjorde ett litet handtag. Räknar med en hejdundrande inflyttningsfest, med god mat och jag hoppas den ska flöda av.....cola :)
Jag upptäckte att jag får energi av att hjälpa andra, så jag erbjöd mej att hjälpa till att ta upp peran till helgen... och så ska jag ringa momma och höra om hon ska röja nån mer bod eller så...undrar om de är nått i pillren som gör detta mot mej??? kanske borde sluta med dom..*S*

Och apropå piller....eller nått....är de nån som har nått bra tips på vad man ska göra för att slippa vakna om nätterna och ligga i en pöl av vatten?....nu pratar jag om att svettas, svettas så in i bängen...jag vaknar varje natt, en gång, och då är jag sjöblöt på vissa ställen på kroppen....hmm?...nu vet jag inte hur jag ska ta mej ur de här med äran i behåll...*S*
Jag vaknar EN gång varje natt, och då är jag dyngblöt i.....håll i er nu....knävecken, i nacken och på bröstkorgen är de en pöl av svett....alltså, inte lite fuktigt utan en pöl!  Antar att jag, trots min ungdom, är i nån slags övergångsålder....äntligen! Ja lika bra att få de överstökat....fast med min tur lär de väl hålla i sej i 10-15 år...*S*
Nåja, tips emottages tacksamt!

Nähä...nu ska jag ta reda på lite tvätt, och hänga mina nytvättade sängkläder, sen ska jag åka och köpa tvättmedel.....de blir dyrt med såna här svettningar... *S*

Kram på er!

                                               

ja de gjorde de, de gick bra igår. Mötet var bra och de ledde nånstans, men vart de slutar är inte riktigt klart än, men fortsatt sjukskrivning några månader till iallafall. Chefen ska......fan, nu tappar jag ord igen, jag började göra de när jag blev dålig, jag vet vad jag vill säga, jag vet vilket ord jag söker, men jag får inte fram de, och då får jag panik.....och de blir de inte bättre av kan jag säga. Men läkarn säger att minnet kommer tillbaka så småningom, så jag litar på henne......och medans jag skrev de här kom jag på ordet jag säkte :)

Chefen ska undersöka om de finns andra arbetsuppgifter inom kommunen som INTE har med vård att göra, på de vis jag jobbar nu, och finns inte de så ska min handläggare ta kontakt med Arbetsförmedlingen och hjälpa mej med att få arbetsträna inom nått helt annat, så nog var de ett bra möte.

Upptäckte häromdan att de inte är bara jobbet som får mej att må dåligt, fast jag visste inte att de fanns andra saker, men när jag kom på stan, för att träffa Gunilla, så fick jag samma ångest som när jag skulle på jobbet, inte lika våldsamt men jag kände av de, men jag tog några djupa andetag och fixade de. De släppte när Gunilla kom, då fick jag annat att tänka på. Och när jag tänker efter har jag inte haft nån lust att gå på dans här omkring stan på länge, men gärna längre bort, där de inte finns så många bekanta ansikten......ja som ni ser, de finns ett mönster i de här.....ett mönster jag inte lagt märke till själv. Kanske var därför de gick så lätt att vara i Borgvattnet, de var så längesen jag träffade många av dom, och ingen risk att möta så mycket stadsfolk där.... Snacka om att hjärnan och kroppen är knepig, och vad man kan lära sej av att lyssna på dom :)

Så nu ska jag gå på stan nån dag, doktorns order :D
och så ska jag masa mej iväg på nån dans framöver......

Ja annars då?
Ja, jag tror jag kan berätta nu, för nu har dom börjat berätta de själv för grannar och så....Kent och Rebecca ska flytta.....till Svedje....ni vet min farfars gård. Å nu hörde jag många som drog åt sej andan av förvåning och att ni tog sats för att ställa en massa frågor, så jag svarar innan. :)
Ja, de är okej för mej.....ja inte bara okej, jag tycker dom gör helt rätt i de, dom trivs toppen bra där uppe och vill inte vara i stan, så varför ska dom vara de då.

Barna??.....mina alltså.....ja dom ska själva få välja om dom vill flytta med eller inte, och dom behöver inte bestämma sej på en gång, dom ska få känna efter, så därför ska vi alla åka upp och hälsa på i Kövras skola på fredag.....och dom ska få hälsa på där flera gånger, så de blir ingen stress.
Och ja, de är också okej för mej.....och NEJ jag är ingen dålig mamma för de, men visst, flyttar dom kommer de att bli tomt här hemma, men jag vill bara att dom ska må bra. När jag var liten var min högsta önskan att flytta till Fullsjön, å de är INTE nån stor by kan jag säga, men de gick ju inte.....så vill mina barn flytta så är de okej.. och jag har förklarat för dom att varken jag eller deras pappa kommer att bli sura eller ledsna vad dom än väljer, för jag vill INTE att dom ska få dåligt samvete för våran skull.....fast dom kanske får de ändå, vad vet jag....jag vet att jag hade dåligt samvete för mycket när jag var liten....inte kul alls.
Men nu är de så att de är inte så långt till Svedje, och jag kan åka dit när jag vill, så barna ska nog få nog av mej ändå..... ;)
Sen vet man aldrig.....flyttar barna, så kanske jag också drar åt de hållet.....som sagt, man vet aldrig :D

Förresten, dom här orden ska vi läsa och ta till oss, så vi inte missar att leva.....

 Alla dessa dagar som kom och gick, 

inte visste jag att det var livet.

- stig johansson - 

Varför är jag nervös?
Varför känns de som om jag ska till tandläkarn? kan tilläggas att tandläkarn inte är min största favorit...*S*
jag ska på möte idag, med chefen, läkarn och försäkringskassan och jag gruvar mej, jag har ont i magen, jag mår nästan illa....men varför??

De är inget livsfarligt jag ska göra, de är visserligen lite livsavgörande just nu, men inget som inte går att ändra på om jag inte fixar de, och jag ska vara stark och säga ifrån om jag känner att jag verkligen inte fixar de, jag ska INTE fortsätta om jag mår dåligt bara för att jag är rädd vad andra ska tycka och tänka, de är mitt liv och jag bestämmer själv över de! Och jag måste må bra, jag måste känna efter vad kroppen och själen säger, jag kan inte jobba med nått där jag ska må dåligt och ha skuldkänslor för att JAG inte hinner och kan göra de som andra bestämt att jag ska hinna och kunna, fast tiden inte finns.
Märker ni att jag försöker peppa mej själv?!...:)

Igår var jag på jobbet och pratade lite med chefen inför mötet idag, och jag mådde så dåligt bara av att komma dit, jag skakade som ett asplöv och tårarna rann......och jag fattar ingenting....de är ju inte jag!...jag känner inte igen mej!...å ändå så är de jag som sitter där.
Ibland undrar jag om jag blivit en annan person, om jag förändrats även privat, och om de isåfall är till de bättre eller sämre, och om jag kommer att bli mej själv igen....eller om jag aldrig kommer att bli "samma gamla Marie" igen??

Djupa tankar så här på morgonkvisten....

                                 

...och jag har varit vaken sen kl 6.....jajamänsan, e jag inte hurtig så säg?....fast de ska erkännas att jag gör inte många knop den första halvtimmen, men uppe är jag. :)

Just nu känner jag mej så nöjd, har varit och besiktat bilen OCH DEN GICK IGENOM!!!....visserligen med en liiiiten anmärkning, han tyckte inte min tuta funkade som den borde...hmm?.....jag kan ju säga så här, jag undviker att signalera så mycket nu på höstkanten, för den låter som en brunstig älgko.....en väldigt hes sådan....typ lite sexig på "rösten"..... :D
Men de ska åtgärdas till nästa års besiktning, så de är lugnt.

Ja annars då?
Var upp till Svedje i helgen, men jag varken hoppade studsmatta eller sköt luftgevär, men däremot så gick jag på morgonpromenad med vovven, kl 7 på lördagmorgon.....sovmornar är överreklamerade tycker jag ;)
De är så skönt att vara där uppe, jag mår bra där.

I morgon ska jag träffa min chef, vi ska prata om vad min arbetsgivare, dvs kommunen, kan erbjuda mej för jobb nu, på ett sätt önskar jag att de inte fanns nått, så jag blev tvingad att leta nått annat.....men de kan å andra sidan lösa sej självt, om jag inte fixar de dom erbjuder, ja ja, vi får se.....för sen på onsdag är de möte med chefen, försäkringskassan och min läkare.

Tack förresten för de goa kommentarerna de värmer så mycket ska ni veta,  och Doris, Tack så jätte mycket för din ord, för de betyder så mycket att höra från nån som träffat mej i mitt jobb, att dom tycker jag gör ett bra jobb, nått som man sällan får höra från de som bestämmer på jobbet.

Massor med gosekramar till er!

...ja, jag tar mej i kragen och skriver ikväll också, kan kanske komma på nått spännande att skriva.

I morgon ska min doktor ringa, alltså jag har den bästa läkaren man kan tänka sej, hon tar allt på allvar och lyssnar och förstår, och så har vi regelbunden telefonkontakt för att hon ska ha koll på hur medicinen verkar, och hur de går för mej, de är så skönt. Men i morgon ska jag ta upp de här med henne att jag inte fixar att gå tillbaka till min gamla arbetsplats, inte än iallafall, sist jag var dit för att hämta en sak, började jag skaka som ett asplöv innan jag kom in, och när jag träffade en jobbarkompis och hon fråga hur de var med mej så började jag störttjuta.....jag fixar de inte!

Jag vill inte jobba på ett jobb där jag hela tiden ska känna skuldkänslor för att jag inte hinner och inte har de tålamod som krävs pga tidsbrist, nått som jag överhuvudtaget inte kan rå för, men som JAG mår dåligt över, och känner att jag inte gör ett bra jobb....jag måste hitta en annan lösning, så jag ändå får jobba med människor, men i en mindre stressad miljö. Och de här med natt, är inte min grej just nu, de måste jag också försöka ändra på. Får väl se vad som händer, ska ha möte med läkaren, chefen och försäkringskassan nästa vecka för att försöka komma fram till nått.

Nu till vardagen, jag har tagit mej i kragen och promenerat en hel del i sommar, och de fortsätter jag med, mår så bra när jag är ute och går, passar på att göra sällskap med barna när dom går till skolan och så fortsätter jag en sväng till, och då mår jag bra. :)
Mina barn, speciellt Emil, har tyckt att jag varit så tråkig när jag mått dåligt, för jag har inte orkat göra nått med dom, jag har inte velat, jag har helst bara suttit i soffan och glott, men nu är de ändring på de, jag orkar mer och vill mer, och min lägenhet ser inte ut som ett bombnedslag längre...jag funderade på att anmäla mej till "Rent hus", fast riktigt så illa var de aldrig.

Helgen kommer jag troligen att tillbringa uppe i Svedje, om inget oförutsett händer, så de blir en lugn och skön helg, med lite studsmattehoppning, luftgevärsskytte och kanske nån promenix med Rebeccas hund, ja allvarligt talat så låter de som en bra helg.

Förresten, jag funderar på om jag blivit väldans gammal den sista tiden, för nu börjar jag bli trött redan kl 8 på kvällen, och runt 22-tiden så sover jag som en stock.....visserligen kliver jag upp kl 6, men ändå....

Så snart är de läggdags :)
Kram

Ja nu är de kanske läge att börja blogga lite igen, fast jag minns knappt hur de gick till, men de ger sej väl snart, de är väl bara att skriva direkt ur hjärtat, eller var de nu är man hittar sina uppslag.

Jag mår iallafall bättre nu, men har varit sjukskriven sedan i början av juni, men började må dåligt redan i vintras, men man tror ju man kan mer än de går, och jag VILL mer än jag klarar....jaja, men som sagt, på väg uppåt igen är jag, sakta men säkert, nu är de bara ett liiiitet problem, vad ska jag försöka jobba med, för just nu kan jag bara inte vara kvar på mitt gamla, får ångest bara jag ska hälsa på....men, de lär väl lösa sej de också, på nått sätt, de brukar ju alltid göra de :)

Och annars då, mitt privatliv??
Ja de är privat....fast vänta nu, de har de ju aldrig varit förut så varför ska de vara de nu??....*S*
Jo, de är bara bra privat också, bor fortfarande kvar med mina barn, fast just nu har jag dom alla vardagar, och så är dom hos fadern på helgerna, för han är uppe i stugan och har varit hela sommarn, och barna måste ju gå i skolan.
Stugan, ja de är min farfars gård som barna ärvde, och som Kent och Rebecca fixat till så snart ska jag flytta dit :D
Allvarligt talat så har dom fått till så himla fint där så jag förstår att dom inte vill vara i stan, och de komiska i kråksången är att jag vill inte vara i stan heller, börja ledsna nu....skulle vilja börja om helt och hållet...får se vad de blir av de :)

Den här sommarn har vi iallafall bevisat för alla att vi är en annorlunda familj, för jag har också varit uppe i stugan med Kent och Rebecca och alla barna, och jag har också varit där med Kent och barna när rebecca jobbat....och de är inget konstigt för oss, och för barna är de toppen, dom tycker inte de är nått märkligt med att vi umgås som vi gör, men de är många i vår omgivning som höjer på ögonbrynen, men dom börjar väl vänja sej nu. Men de här är nått Rebecca ska ha credit för, för hon har inget emot att jag är där, hon är alltså helt underbar!!  De är tom. så illa så hon sätter mej i jobb när jag kommer dit....*S*

Orkar inte skriva om allt som hänt i sommar, mer än att jag haft en underbar sommar i de stora hela, trots vädret och trots hur jag mått....de har varit lyckan att jag fått vara sjukskriven och försöka hämta igen mej.

Nå, nu får vi se om de blir nån fortsättning på bloggandet....jag lovar inget...men just nu känns de så :)


Och som Kenta sjöng:

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser framåt mot härliga tider
Jag ser kvinnornas steg
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Prick en månad är de sen jag skrev sist.....en hel månad och jag har inte fått ner ett enda ord här, har funderat men de tar stopp innan jag börjar, har ingen ork, ingen lust och är bara tom.
Har suttit och läst lite gamla inlägg i min blogg och vet ni, jag känner inte igen mej själv, alla knäppa saker jag skrivit, alla skämt, hur jag drivit med mej själv.....satt och försökte se om jag har de där i mej nu också, men inget kom....inte nått alls!

Jag ville inte skriva en massa deppighet igen, kan ju inte vara kul att läsa om de hela tiden, men de är visst de enda som existerar just nu, så jag får väl fortsätta min bloggpaus ett tag till....

Kramar till mina vänner!