Andra
Ja de här verkar ju gå bra, man kanske blir en äkta bloggare, så småningom iallafall :-)
Nu har jag suttit och läst en del bloggar och jag förundras över hur mycket vi människor har att säga till varandra, men att vi berättar det på en blogg istället för att prata med våra vänner. Fast de flesta kanske gör som jag, både och, har en mycket god vän som får står ut med det mesta,när jag ringer henne och hon svarar kan hon mötas av både skratt och gråt, och det under samma samtal, det finns många känslor i den här kroppen som måste ut på ett eller annat sätt. Och som jag skrev förut så är det här ett bra sätt, att skriva av sig dom, jag har skrivit många mail som aldrig blivit skickade, både mail med mycket gråt i, och mail med ilska och hat.
Hat är ett ord jag inte tycker om, och ändå har jag emellanåt kunnat känna ett hat mot vissa människor, personer som jag tidigare tyckt mycket om, ja tom älskat, att det sedan ska kunna vändas till hat är skrämmande, jag vill inte hata, men jag kan inte låta bli. Som sagt. det finns mycket känslor inom mig, och dom som inte kommer ut och fram gör ont, dom ligger där och mal och gör djupa hål i mitt sinne.
Jag har varit med om mycket i mitt liv som gör att mina känslor kan verka röriga, det är inte långt från skratt till gråt för mig, men jag har väl lärt mig att leva med det, och mina närmsta vänner har också lärt sig att det är så här jag fungerar, och dom accepterar det. Jag har varit sjukskriven en period pga depression, de kan jag säga var inte lätt för det syntes ju inte på mig att jag mådde dåligt. Folk kunde säga till mig att...."du kan väl inte vara deprimerad du som alltid är så glad".....ja men tror folk att man går ut när man mår som sämst, jag gjorde de iallafall inte, när jag mådde sämst stannade jag inne och ville inte träffa några människor alls, jag satt bara inne och grät.
Fortfarande kan jag drabbas av perioder av depression, men tack och lov brukar det vara ganska snabbt övergående, jag kan 1-2 dagar när jagmår jätte dåligt och bara gråter, men för varje gång så är det lättare att hitta ljuspunkterna i livet.
Ja den här gången vart det ett lite mera deprimerande inlägg i min blogg, så precis som i mitt liv, kommer också känslorna i bloggen att gå i vågor.
Kjam
Nu har jag suttit och läst en del bloggar och jag förundras över hur mycket vi människor har att säga till varandra, men att vi berättar det på en blogg istället för att prata med våra vänner. Fast de flesta kanske gör som jag, både och, har en mycket god vän som får står ut med det mesta,när jag ringer henne och hon svarar kan hon mötas av både skratt och gråt, och det under samma samtal, det finns många känslor i den här kroppen som måste ut på ett eller annat sätt. Och som jag skrev förut så är det här ett bra sätt, att skriva av sig dom, jag har skrivit många mail som aldrig blivit skickade, både mail med mycket gråt i, och mail med ilska och hat.
Hat är ett ord jag inte tycker om, och ändå har jag emellanåt kunnat känna ett hat mot vissa människor, personer som jag tidigare tyckt mycket om, ja tom älskat, att det sedan ska kunna vändas till hat är skrämmande, jag vill inte hata, men jag kan inte låta bli. Som sagt. det finns mycket känslor inom mig, och dom som inte kommer ut och fram gör ont, dom ligger där och mal och gör djupa hål i mitt sinne.
Jag har varit med om mycket i mitt liv som gör att mina känslor kan verka röriga, det är inte långt från skratt till gråt för mig, men jag har väl lärt mig att leva med det, och mina närmsta vänner har också lärt sig att det är så här jag fungerar, och dom accepterar det. Jag har varit sjukskriven en period pga depression, de kan jag säga var inte lätt för det syntes ju inte på mig att jag mådde dåligt. Folk kunde säga till mig att...."du kan väl inte vara deprimerad du som alltid är så glad".....ja men tror folk att man går ut när man mår som sämst, jag gjorde de iallafall inte, när jag mådde sämst stannade jag inne och ville inte träffa några människor alls, jag satt bara inne och grät.
Fortfarande kan jag drabbas av perioder av depression, men tack och lov brukar det vara ganska snabbt övergående, jag kan 1-2 dagar när jagmår jätte dåligt och bara gråter, men för varje gång så är det lättare att hitta ljuspunkterna i livet.
Ja den här gången vart det ett lite mera deprimerande inlägg i min blogg, så precis som i mitt liv, kommer också känslorna i bloggen att gå i vågor.
Kjam
Kommentarer
Trackback