Marie-mittilivet

Nu har samvetet gjort sej påmint igen, ja naturligtvis de dåliga samvetet, för mina barn. Jag har inte haft den ork och de tålamod som jag tycker jag ska ha med mina barn den här veckan, jag har inte varit på topp själv och då orkar jag inte vara glad och pigg hela tiden, och just nu känns de som om jag varit världens sämsta mamma och bara fräst och gnällt hela veckan, fast jag vet att riktigt så illa har de inte varit.
Men jag tror de är extra jobbigt för att jag vet att barna längtar tills nästa vecka, för då är de sportlov och dom ska åka med pappa och hans nya familj till Östergötland och hälsa på hela släkten där nere. Så därför mår jag extra dåligt över att inte ha haft de tålamod jag vill ha.

De kommer såna där otroligt töntiga tankar som att barna trivs bättre hos pappa, han är mycket snällare än jag, han har mera tålamod än jag, barna vill hellre bo hos han än hos mej....osv...osv...
Ja jag vet att de är urdumma tankar, men dom dyker upp ibland, speciellt om ens eget humör inte är på topp.

Pratade med min kompis i helgen om just de här, och hon "lider" av samma problem emellanåt, och jag antar att de är så att de flesta separerade föräldrar gör de, och om dom inte gör de så ska dom vara lyckliga över de.

Så i morgon åker barna till sin pappa, för jag börjar jobba igen då, och sen på lördag reser dom på "semester", och jag hoppas dom kommer att få en jätte rolig vecka när dom ska träffa sina fastrar och farbröder och alla sina kusiner, för många är dom, och de viktigaste av allt, farmor och farfar.
Och så ska jag erkänna lite egoistiskt att jag hoppas att dom ska längta lite efter mej i slutet av veckan :-)

Kram från en mamma

Ja precis, funderingar igen....
den här veckan vet jag inte riktigt vad som har varit fel, men nått är de, jag har inte mått så bra som jag gjort, har varit lite deppad, haft nära till tårar, orkeslös, och dåligt tålamod.....och de är inga bra egenskaper när man har barnen :-(
Den enda kväll allt har känts riktigt toppen var när jag var på dans.....
å de känns helknäppt så här efteråt.....dåliga samvetet igen.....

När jag inte mår riktigt bra, om jag är stressad eller så, så får jag, i mina ögon sett iallafall, jätte fula och många "finnar" på kinderna, de är illröda och blossar upp på en gång, sen tar de några dar innan dom försvinner igen, och det känns att jag har dom för de stramar och bränner i skinnet. Läste i nån tidning att de är en inte alltför ovanlig sjukdom de där, som beror på stress och andra psykiska faktorer.
Iallafall så har jag haft dom här "finnarna" sedan i måndags och nu idag, nästan en vecka senare är dom på väg bort, och jag har ingen som helst aning vad som har varit fel.

De jobbiga är ju när jag inte vet vad som är fel.....för visste jag de så kunde jag ha försökt göra nått åt de, men nu är de baa att vänta och se....har ju inte känt mej stressad, men visst...nått har varit fel....

Men nu är de en ny vecka, med nya utmaningar...
så.....jag går väl och lägger mej nu.....och när jag vaknar imorgon så är de med nya friska tag....
jojo, skulle tro de, jag som är såååå otroligt morgonpigg...*S*

Lite trött kram blir de nu.....

Ja nu har Pytte flyttat in, och de verkar som om hon trivs bra redan, vi hämtade henne igår eftermiddag och jag trodde att hon kanske skulle gömma sej i sitt lilla hus hela kvällen igår, men icke....hon har sprungit järnet i sitt hjul i natt, och så lägger hon sej platt och vilar i detsamma, och sen kör hon igång igen.
De är så en annan blir alldeles trött.
Hon bor i dotterns rum på prov än så länge, ja de är inte de att jag inte tror att Pytte kan sköta sej, men frågan var om dottern kunde sova när Pytta motionerar på natten, å de verkar ha funkat bra, så hon får bo kvar i de rummet.
Och nu har hon gömt sej i huset, hon ska väl ha sin skönhetssömn hon också :-)

Iallafall så måste jag säga att hon är för himla söt de lilla livet, jag blev förälskad direkt när jag såg henne, och så är hon så tuff, hon kom fram och nosade direkt, ingen blyg liten dam de här inte. :-)
Så vi kommer nog att trivas ihop.
Och nej.....hon bits inte :-)

Kram

Igår kväll var jag på dans, å de är såna kvällar som igår som man undrar varför man inte går på dans oftare?
De var en helt superduper rolig kväll, de var, i mina ögon sett, Sveriges bästa dansband som spelade, Zlips, ja jag vet inte riktigt hur jag ska lovorda dom utan att de känns töntigt, dom är bara så BÄST!!
Och deras sångerska, jag ÄLSKAR henne!!
Ja missförstå mej rätt nu, hon sjunger helt suveränt, med utstrålning som får vem som helst att smälta. och inte nog med de, hon är en underbar människa också, så varm....ja, som sagt, va säger man utan att de blir töntigt?.... :-)

Nåväl, jag åkte dit tillsammans med en kille som jag brukar dansa med på buggen, jag ringde upp han och fråga om han skulle iväg, roligare att åka tillsammans än att sitta och åka dom milen i varsin bil, och så mycket mera ekonomiskt också :-)
De var inte jätte mycket folk där, men de var precis rätt människor, jag dansade hela kvällen, alla danser utom en var jag på dansgolvet, ömsom buggade och ömsom kramades, de här är livet de!! :-)
Så igår fick jag en rejäl dos av Oxytocin :-)

Idag ska jag överaska mina barn med att hämta hem en hamster som jag köpt igår, jag har funderat ett tag på om jag skulle köpa nått litet djur till mej och mina barn, och igår dök de upp en hamster på Blocket, och jag slog till, men barna vet inget än. Jag fick aldrig nått djur när jag var liten, men nu är jag ju nog gammal att bestämma själv :-)

Kramis till er

Idag blir de nog en "tråkig" blogg om bara en helt vanlig dag......men när jag tänker efter så vet jag inte om alla andra bloggar varit så himla intressanta heller??....*S*
Jag har suttit och kollat runt lite på nätet, kollat "mina sidor" om de kommit in några trevliga meddelanden, men de verkar ganska dött överallt, så jag tar och bloggar istället.

Har min son hemma, han är småförkyld så jag tänkte att de är bättre att han är hemma, för jag är ju hemma iallafall så, men jisses så trött jag blir i öronen, tänk han pratar precis oavbrutet, han är inte tyst en enda sekund, snart måste jag ge han nått att äta så jag får vila öronen lite..*S*
Ja, ja, jag ska vara glad att han är som han är, de är ju inget fel på talet iallafall, eller jo, han pratar inte rent än, men han kan prata.... :-)

Igår sa jag ifrån till en vän också, jag blev så less och kände mej utnyttjad, men igår fick jag nog och sa ifrån. Den här killen var här och hälsade på jätte mycket förut, och hörde av sej varenda dag på telefonen, men sen har de blivit tyst, förutom 2 ggr de senaste veckorna. De gångerna har han velat att jag ska hjälpa han att komma i kontakt med en kompis till mej, en "kändis", alltså han har inte velat prata med mej för min skull utan bara för att få kontakt med henne. Jag har hjälpt han båda gångerna, men inte utan att jag har pratat med henne först båda gångerna, för hon är viktigare för mej än han, men igår så sa jag till han att de vore jätte kul om han hörde av sej nån gång utan att vilja ha en tjänst av mej varje gång.
Han började stamma och visste inte vad han skulle säga, så jag avslutade samtalet med..."Ha de så bra och sköt om dej", sen la jag på.
Strax efteråt kom de ett SMS från han, där han skrev att jag är en jätte god vän till han och att han tänker på mej ofta.......
Jo pyttsan!!......jag vet inte jag.....skulle vänner bete sej så där??
Jag har många vänner jag inte har daglig kontakt med, men jag hör inte av mej till dom bara när jag vill att dom ska göra nått för mej, de skulle jag inte ha mage till att göra.

Ja så är de, hur var de jag sa för länge sen, man ska chansa och våga stå där med öppna armar för nya vänner.......visst man går på nitar ibland....
Jag tycker fortfarande bra om den här killen, han är bara så ung, och då menar jag ung i sina tankar, allt är så lätt att ordna, de finns inga bekymmer, och han tänker inte långt när de gäller att värna om sina vänner, MEN nu är gränsen satt, och jag har sagt vad jag tycker, och de känns skönt.

Stoooor kram från mej

Tisdagkväll och mina barn har kommit hit idag, de är dags för mamma vecka, eller i vårt fall, 1,5 vecka :-)

Jag har jobbat extra några timmar idag, mellan 7-12, de är alldeles lagom för en som inte är van att jobba dagar utan smyger omkring på nätterna.....eller smyger och smyger....vet nu hur bra stereon är i våran jobbarbil??....ibland glömmer jag bort mej och "poppar" högt när jag svänger in på nån gård, undras vad folk skulle tänka om dom såg hemtjänstbilen när dom tittar ut och tror de är värsta raggarbilen som kommer?

Några ord om mitt ex måste jag ju ta, de var ju så längesen nu.....han gav mej lite panik för nån dag sen, eller lite vet jag inte.....Dan efter att jag och barna varit dit och hälsat på så ringde han och fråga om jag ville komma över, han ville bjuda på middag.....jag fick panik och börja svamla nått om att barna skulle äta hos mej innan jag skjutsade dom till sin pappa, vilket i och för sej var helt sant, men de lät nog inte så på mitt surr. Sen i söndags så ringde han och fråga om jag ville gå på bio med han!!...Eeeh?... panik igen...och svammel....men till slut fick jag fram att jag inte ville gå på bio med han så länge jag inte var säker på att han inte ville nått mer än så.
Då fråga han mej om jag inte ångrade mej?
Eeeh igen??.....Näe, de gör jag inte, efter alla hårda ord och skrik och bråk....nope, ångrar de inte alls!!!
De jag kanska kan ångra är att vi inte gjorde nått åt de här förra våren när vi började prata om separation, antingen skulle vi ha sökt hjälp eller så skulle vi ha separerat då.....för då hade vi kanske inte behövt bli så ovänner som vi hann bli nu....
MEN, nu är de gjort och jag vill inte ha nått förhållande med han....så är de bara!

Kjamen

Ja nu sitter jag här fast jag borde göra "viktigare" saker, tänk att de alltid är så här, jag vet att de finns saker jag "måste" göra här hemma, men jag kommer liksom inte igång, fast jag vet också att om jag bara börjar så får jag massor gjort, men de är just de där med att börja.

Jag har en dammsugare som tycker jag borde ta några "danser" runt lägenheten med "han", jag har blomskott som tycker dom har stått i vatten och fått rötter tillräckligt länge nu, och jag har sänglampor som ska sättas upp och sänglampor som ska flyttas, barnrum som bara måste städas.
Har ju "delat" på barnen nu, men deras leksaker är fortfarande bara i dotterns rum och där ser de ut som ett bombnedslag, samma med alla deras kläder.
Ja ni ser, jag har massor att göra, men gör jag de?.....näe....jag hinner säkert, om inte idag så nån annan dag....

Ja vad har jag att skriva idag då?
Min farfar mår bättre, jag pratade med personalen igår och han är piggare, han hade kunnat äta lite soppa igår, och han var mera vaken. Jag har haft såna skuldkänslor att jag åkte därifrån, men de var som min kloka momma sa, hans liv kan ta slut i dag, men han kan också leva i många år än, och personalen ringer på en gång om de skulle bli nån försämring.

Jag har inte haft så jätte mycket kontakt med min farfar under åren, inte min farmor heller förresten, det beror nog på att min pappa dog när jag var så liten, den naturliga kontakten försvann med han. Visserligen tror jag kontakten med min farmor försvunnit ändå, eftersom hon inte brydde sej om min pappa så mycket sedan hon fått "nya" barn med sin "nya" man. Visst, hon hälsade på mej en kort stund varje julafton när jag var liten, men hon tillbringade hela julhelgen hos mina kusiner, sånt sätter spår kan jag säga, och jag känner inte för att umgås med henne. Träffar ibland bekanta till henne som säger att jag MÅSTE ta kontakt med henne, hon är ju gammal nu och inte så jätte pigg....
Men varför ska JAG göra de?
Hon har inte tagit kontakt med mej nån gång sedan jag vart vuxen.
De kanske är barnsligt beteende från min sida, men jag var ett barn när jag tyckte hon svek mej, och de barnet finns där inne och är fortfarande ledsen över de. Jag kanske ångrar mej en dag när de är för sent, men än så länge vill jag inte ta de steget iallafall.

MIn farfar däremot har alltid hälsat på mej när jag växte upp, han var hos oss ibland på jularna, och han hälsade på annars också, och vi hälsade på honom, men när man blir äldre så händer de så mycket i ens liv och kontakten blir allt mer sporadisk, och DE kan jag tycka är sorgligt, men de är väl livets gång kanske. Men jag har "bättrat" mej och har haft regelbunden kontakt med han på telefon iallafall, nått som både han och jag uppskattat.
Tyvärr så är min farfar av ett släkte där mycket har varit så hemligt....jag tex.....har fått höra nu efteråt att många av pappas kusiner inte visste att jag fanns, dom visste att farfar hade haft en son som tagit sitt liv, men att pappa fått en dotter visste ingen.....och jag vet inte varför de var så.....
Sedan en sak som jag fick veta bara får nått år sedan är att jag har en faster, hon var också jätte hemlig, min farfar hade ett förhållande med en gift kvinna och dom fick en dotter...
De komiska i alltihop är att den dottern, alltså min faster, gick parallellklass med mej i gymnasiet....
Så farfar hade 2 "hemligheter" på samma skola, och ibland tom i samma klassrum  :-)

Ja, så kan livet vara och jag undrar hur de blir innan de tar slut...
Tur man inte vet....
Kramar om.....

Igår var jag hos min farfar hela dan, dom ringde från hemmet där han bor och sa att han var riktigt dålig, han hade långa andningsuppehåll och var inte kontaktbar. Så jag åkte dit direkt, och han sov när jag kom, andningsuppehållen var ungefär 25 sekunder och ungefär 1 gång per minut, och jag kan säga att dom där sekunderna var evighetslånga när man satt bredvid.
Jag var där hela dan och han blev bättre hela tiden, andningsuppehållen blev kortare, men han var inte kontaktbar många minuter åt gången, men jag fick iallafall se att han kände igen mej och de är jag så tacksam över.

När jag åkte hem grät jag, jag kände mej så ensam, ensam för att min pappa inte lever så jag har han att dela de här med, och ensam för att jag inte har några syskon heller så vi kan vara varandras stöd en sån här gång. Och de här kommer jag att få gå igenom många gånger i mitt liv.
Visst, vänner är underbart att ha, men en sån här gång är de inte samma sak som att ha en familjemedlem att prata med, för inte ens min bästa vän känner ju min farfar som jag känner han, och kan inte känna FÖR han som jag gör.

Så ni som har syskon, uppskatta dom och ta dom inte för givna.....va rädd om varann.....för jag vet att ni kommer att behöva varann mer än en gång i livet.

Kram

Tänk va musik kan göra en glad, nu poppar jag Nanne Grönwall på högsta volym, eller nåja nästan, vill ju inte skrämma grannarna, fast jag såg igår att dom under håller på att flytta, men de kan ju inte vara mitt fel ;-)
Iallafall så är jag glad att de inte är så mycket insyn i min lägenhet, men tanke på att jag INTE kan stå still när jag hör bra och dansvänlig musik, och i mina öron är nästan alla musik dansvänlig. Så jag har "skuttat" runt på vardagsrumsgolvet och svängt mina lurviga, de är så härligt att röra på sej till musik, de bara spritter i kroppen :-)

Har faktiskt kollat på Melodifestivalen båda lördagarna när de varit, och jag kom på mej själv att när låtar är glada och dansvänliga så blir de direkt favoriter, Anna Book var en sån, och The Ark bara älskade jag!!, den låten hoppas jag dyker upp på danserna framöver :-)

Idag borde jag göra nått åt mitt ganska så stökiga hem, är ju ledig så de är väl då man ska passa på, men samtidigt så har jag ju dagarna på mej när jag jobbar också, så "Varför göra de idag som jag kan skjuta upp till i morgon?" ;-)
Näpp, ska åka och köpa mej lite blomjord och lite krukor, har lite blommor som skulle behöva lite ny jord, och en del blomskott som ska sättas, och så ska jag åka ner på stan en sväng, och så ska jag göra ett "hembesök" hos Sanna :-)
Ja kors i taket, ska vara lite social också....;-)

Kramen

Ja men ser man på....natt+jobb+rast=lite blogg tid :-)

Idag har de hänt en hel del, ja verkligen en hel del :-)
Ska berätta om några av dom, medan andra inte är ämnade för den här sidan ;-)

Har haft för mej lite såna där vardagliga tråkiga saker, som att åka och veckohandla, jo sånt håller jag på med, de är så skönt när de är gjort, då behöver man inte tänka på det nått mer under veckan, utan man har mat i kyl, frys och skafferi. Sedan skulle jag iväg och kolla efter en madrass till min säng, men då slog minnesförlusten till och jag åkte hem istället utan madrass. Som tur är har jag en madrass i sängen, men jag kände inatt att den är lite för tunn, vet inte om jag är prinsessan på ärten eller om de har med åldern att göra, vaknade och var stel som tusan i kroppen, så jag tänkte inhandla en madrass till och lägga under den jag redan har....
Visst var de intressant vetande?
jag antar att ni är många som gjort små anteckningar nu... ;-)

Ja och så var vi på danskurs ikväll, jag och barnen, och ikväll förundrades jag över min son, att han snappat upp så bra de här med takten och hur stegen är, jag bara gapade och tappade naturligtvis helt takten själv. Och dottern är också så jätte duktig, jag är imponerad, nån sa att dom har nog ärvt de av mamma.....så då fick jag mej en liten komplimang också :-)

Jag är så jätte glad att dom vill prova på att dansa, och jag hoppas såklart att intresset fortsätter, men jag förstår också om dom tappar det, så är de ju, de kan vara kul ett tag men sen är de bra med de. Men eftersom jag själv älskar att dansa, och vet hur mycket dansen gett mej så hoppas jag dom ska få uppleva de dom också.
Jag lärde mej dansa hemma på köksgolvet jag, min momma trampade på och lärde mej snoa, hambo och shottis, sen fick jag lära mej hambomazurka och pariserpolka hemma på Inga-Ruts köksgolv, hon är mamma till min bästa kompis som jag hade när jag var yngre.
Foxtrott lärde jag mej av en kompis när vi gick i 7:an, de skulle vara bjudningsbal i byn där hon bodde och hon hade bjudit med mej, så hon var ju tvungen att lära mej de innan dansen, och den kvällen fick jag dansa foxtrott med en kille för första gången i mitt liv, och de häftigaste var att just han var min stora kärlek då....den veckan ;-)
jag trodde jag skulle dö, så nervös var jag.... :-)

Nu sitter jag och ler för mej själv när jag tänker tillbaka på danser man varit på, allt spännande som hänt, som efter en dans i grannbyn , jag var väl 14 år. Efter dansen var jag och min bästa kompis hemma hos mej, vi var själva i huset, då kom en kille dit, han var 2 år äldre än mej, och han hade druckit lite. Han kom in till oss och surrade, och plötsligt började han pussa på mej, och jag som aldrig pussat nån kille tyckte de där var så spännande....när han fick veta att jag var okysst såg han de som sitt kall att lära mej de.....ja jisses....vilken natt.....*S*
ja sen han ansåg att jag kunde kyssas så gick han hem....
Jag undrar om jag ska påminna han om den här natten när jag träffar han nästa gång, och tacka så mycket för hjälpen... :-)

ja och som vanligt har jag svävat ut i min berättelse, men sån är jag... :-)
Kram på er

Nej vet ni vad, de är jag aldrig, kan inte förstå var dottern fått sin morgonpigghet itrån, jag är definitivt inte morgonpigg, ligger gärna och drar mej länge, länge....visst, måste jag upp en viss tid så brukar de inte vara några problem, men får jag så ligger jag gärna kvar i sängen länge, sängen är ju aldrig så skön som på morgonen.

Men idag ringde barnas pappa, han ska till Åre idag och kolla på VM-tävlingarna, och barnvakten behövde skjuts upp till han, och då ringde han mej.....man kan undra om man är en bra chaufför när man kliver direkt från sängen och ut i bilen, men ett snabbt stopp för att få på sej lite kläder och glasögon, jäkla tur man är så pass allert att man kommer ihåg att man inte ser så mycket utan glasögonen, de har nämligen hänt att jag lämnat lägenheten utan dom och undrat varför världen varit så suddig.

Nåja, iväg kom jag och hem också, så idag vart de en liten morgonblogg, tom innan jag ätit frukost, men magen börjar höra av sej nu att lite frukost inte skulle sitta så dumt :-)

Glömde berätta att jag och barna var över till exet och hälsade på igår, barna vill dit och se hur han har de så jag följde med, de vankades lite fika så då är man inte nödbedd, och sen tänkte jag att de går nog bra när barna är med, och de gjorde de faktiskt, de var ritkigt trevligt, vi kunde bete oss båda två. Och nu på morgonen kom ett SMS där han tackade för att vi hälsat på och att vi fick gärna göra om det igen, men då kändes de lite jobbigt, jag tycker nästan lite synd om han, har han inga vänner alls? De jobbiga är att jag vill inte ha nått umgänge med han, de klarar jag inte av, inte än, de har varit för många hårda ord mellan oss och de kan jag inte bara glömma, jag varken kan eller vill de just nu. Nån gång kanske men inte nu.

Nu ska jag ta mej lite frukost innan magen blir riktigt arg på mej.
Så nu blir de en God-morgon-kram

Ja idag vart man en byrå rikare, jag och barna var på stan och där vid bankomaten, stadens samlingpunkt, träffa jag på min bästis när vi gick i grundskolan, Camilla, och vi började prata om vad vi gjorde nu och hur vi hade de osv.
Så jag berättade om läget nu, att jag bor själv sen ett tag och att lägenheten har ekat tom på möbler, då tala hon om att hon hade hon en byrå som hennes son haft men som han tyckte var för barnslig nu, men som skulle passa min son.... Ja tack, sa jag, så hon kom med den i eftermiddag. Och innan hon åkt härifrån så hade jag fått mej 4 plaststolar till balkongen och en pojkcykel till sonen....
Men kan de bli bättre?!! :-)

När hon åkt kom jag att tänka på att min lägenhet kommer att bli full av saker som kommer att påminna mej om både nya och gamla goda vänner, vänner som hjälpt mej att få till ett hem till mej och mina barn. Det är precis som med trasmattorna som jag har, en del har min momma vävt och andra har jag vävt själv, och när jag tittar på dom så känner jag igen tygen i dom, de kan vara påslakan som jag hade när jag var liten, skjortor som min morfar haft, klänningar som min momma haft eller nån granntant. Och när jag ser mattorna så minns jag dessa människor, och olika händelser, och de är så härligt att minnas tillbaka.
Jisses, nu låter jag som en gammal sentimental tant.....jaha, men låt mej då vara de en liten stund, för de är faktiskt härligt att minnas saker som gör en varm i hjärtat :-)

Kram från en som ska hem till momma och rota bland trasorna och väva sej en matta full av härliga minnen.

Japp, tänka sej, nu börjar lägenheten likna ett hem, jag har fått mej en soffa och en säng.....ja precis, fått...de är helt perfekt!!...De är underbart med vänner som har saker dom inte behöver och som gärna skänker dom till mej :-)

Så i morgon ska här städas och möbleras om lite, och så ska vi se om sonen vill flytta in i eget rum: Dom delar rum nu barnen för jag har sovit i rummet som ska bli sonens, men nu när jag fått sängen så ska jag göra iordning mitt gamla sovrum och flytta in dit, och sonen ska få sitt rum och dottern får bo kvar....låter de komplicerat?.....är ganska enkelt, de är väl bara jag som surrar till de, som vanligt...*S*

Nåja, städ och ommöblering.....ska kanske åka ner på stan och köpa en fönsterlampa till sonen också, han vill gärna ha en lampa tänd på natten när han sover, och jag har sett en som jag tänkte köpa till han. Det är ganska kul att jobba på natten, för man ser mycket fint i fönstren, men också en del saker som inte är lika vackra, men iallafall så har jag sett den här blå fönsterlampan i ett fönster där jag åker förbi varje natt, och tänkt att den passar i sonens rum.

De är så härligt när man börjar få lite ordning i lägenheten, de blir mer och mer MITT hem, och jag trivs bättre och bättre, de är en underbar känsla :-)

Kramas

Sitter och surrar lite med 2 personer på MSN och kom att tänka på de jag skrev för längesen om vänner, att man kan hitta riktigt goa vänner på de mest konstiga ställen, om man bara vågar chansa och stå med öppna armar, eller hur jag nu uttryckte de :-)

Iallafall så pratar jag med en man, Per, han är väl runt 55 år tror jag, kommer inte ihåg på vilken sida vi träffades....jo nu vet jag, jag frågade han...*S*...vi träffades på Vilda Webben för ungefär 4 år sen.....och vi pratade jätte mycket, jag skulle skilja mej då och hade de jobbigt i största allmänhet, med de och med affären, och Per vart ett stort stöd för mej. Han fick veta precis allt om mej, och han tröstade mej och brydde sej om mej, och de har han fortsatt att göra i alla år efter de. Visst vi pratar inte lika mycket nuförtiden, men när vi pratar är de som om vi inte haft nått uppehåll... :-)
Han är en riktig vän!

Den andra jag pratar med just nu är en kille som bor här i stan, han är 28 år, och verkar jätte rar. Vi har pratat mycket, men inte länge, bara några dagar faktiskt, men på nått underligt sätt har vi "hittat" varann, han har jag hittat på en sida som man kanske inte ska erkänna att man finns med på, men de är en sexkontakt sida....jo, jo minsann.....*S*....
Lite komiskt är de för de är på den sidan jag hittat flera stycken som jag pratar mycket med, och då inte om sex....de är skitkul.....senast igår fick jag ett mail från en tjej där, som jag började prata med, vi lever väldigt likadana liv, väldigt nära varandra och har hittat varann på den här sidan, visst kan livet te sej konstigt ibland? :-)

Får ofta frågan vad jag gör på den sidan när jag inte desperat söker efter en karl att träffa på stört, och jag försöker förklara att man kan faktiskt hitta vettiga människor att prata med där, utan att man behöver titta på kort som föreställer både de ena och de andra, sen finns de ju faktiskt bilder som inte alls är så dumma heller, men de kan jag skriva om en annan dag/natt ;-)

Nåja, var var jag?
Jobbigt de här när man som jag inte kan hålla tråden, skulle inte ens kunna hålla ett rep för jag svävar alltid ut i en massa annat, är precis likadan när jag pratar, jag kan babbla på och så plötsligt kommer jag på att jag totalt glömt vad jag egentligen skulle berätta.....svammelmaja är milt uttryckt...*S*

Jo just ja vänner.....
ja jag ville bara visa att man kan hitta nya bekantskaper på de mest annorlunda ställen, sen om de här personerna fortsätter vara bara bekanta, eller blir kompisar eller kanske tom mycket goda vänner de vet man ju aldrig innan så de är bara att chansa och se om man vinner :-)

Stor kram till alla mina vänner, kompisar och bekanta
och till alla er andra också :-)

Ja nu har man väl någorlunda hämtat sej efter helgens bravader, och då tänker jag mest på hemresan, den vara ju bara så knäpp...grabbarna som var med kanske ska få läsa min blogg så kanske dom fattar lite bättre vad de var som var så kul, eller så fattar dom ännu mindre....:-)

Ska iväg och jobba om några timmar, jobbade i natt som var också, och jisses så kallt de var, man är ju inte van nu. Varje morgon är jag in till en farbror och hjälper honom med lite med morgonbestyr, och där skriver man upp i en bok vad man gjort, ja man ska iallafall göra det, och visst, jag gör det också, men jag måste ju bara skriva ner lite extra kommentarer, som en liten minidagbok. Iallafall så var jag dit imorse och då kollade jag när jag skrivit sist, de var precis en vecka sen, då skrev jag att de hade varit +3 grader på natten och att de hade regnat, imorse skrev jag att de hade varit -27 grader i natt.....alltså så stor skillnad på bara en vecka.....

Nu är de iallafall "bara" -18 grader, än så länge, och jag hoppas de håller sej så inatt, klarar mej så bra utan mera kyla...

Jaha?...vad ska jag avhandla mera idag då?
Men va fasen.....idétorka!!!...nej lugn nu, ingen panik, sätt dej ner och fundera....andas.....bara lugn....såja.... ..de ordnar sej ska du se om du bara tar de lugnt....

Så, nu har jag stoppat i mej lite mat, får kanske igång hjärnan bättre då :-)
och en kaka på de....sockerkicken...:-)

Jag skulle ha skrivit i natt för då hade jag många funderingar, men de jobbiga är att dom kommer när jag är ute och kör bil, sen när jag kommer inte och har rast så är de som bortblåst, börjar nog bli lite senil, och de är inte kul....får börja ha med mej anteckningblock när jag är ute och åker, för då brukar jag faktiskt fundera på många verkligt stora problem, som krigen och svälten och varför man ibland får vita fläckar på naglarna...och hur det kommer sej att mackan ALLTID hamnar med smöret neråt om man tappar den på golvet. Svåra problem att lösa men jag försöker så gott jag kan :-)

Jo just ja, en sak jag glömt att berätta....
min sk vän som varit oärlig mot mej hör jag inget ifrån längre, jag talade om för han vad jag tyckte och tänkte om hans beteende, att han sårat mej och om han inte kan vara ärlig mot mej så behöver vi inte umgås mera, så sen blev det tyst från han. Ja, så var de med den vänskapen....de är jätte tråkigt för jag tycker väldigt mycket om han, men de är inte värt det, och jag tycker att jag är värd mer än så....
Är faktiskt jätte imponerad av mej själv, att jag vågade säga vad jag tyckte och inte bara låtsades att allt vara bara fint, så som jag gjort förut, i "mitt tidigare liv".

Kramisar

Ja de här måste jag berätta om, de var de roligaste jag varit med om på länge, nu tyckte kanske inte alla de var lika kul som jag och Pia gjorde, men de bryr jag mej inte om, jag skrattade så jag höll på att kräkas upp maten.
Vi åkte in i på en pizzeria på hemvägen för att äta lite mat, under middagen satt vi och skrattade, kan ju bero på att man var så trött att man inte orkade annat. När vi så hade ätit klart var jag tvungen att gå på toa och som tjejer brukar göra så följdes vi åt in, jag och Pia.

Jag satte mej först, och Pia letade klädhängare, men eftersom de inte fanns nån så ställde hon sej tätt, tätt intill väggen och pekade ut med pekfingret och låtsades vara en klädkrok, nej de är inte speciellt kul, men just då var de döroligt. Sedan bytte vi plats, och jag ställde mej för att leka hängare, stod precis bakom dörren när den plötsligt öppnades, Pia hade inte låst!!!
Jag fick panik och skrek rakt ut, och från min plats i hörnet bakom dörren slängde jag ut mitt "långa" ben och sparkade igen dörren utan tanke på stackaren som stod på andra sidan, var han/hon väldigt kissnödig innan så var han/hon de säkert inte längre, den där smällen och skriket kunde nog fått vem som helst att kissa på sej.....
Sen var de kört....vi skrattade där inne så vi grät och de kändes som om maten skulle komma upp, och magen krampade.....
Hade nu inte stackaren kissat på sej av rädsla så gjorde han/hon de nog säkert innan vi samlat oss så pass att vi kunde gå ut därifrån....

När vi så tagit oss ut från toan, fnissande och illröda i ansiktena, så gick vi ut till de andra, tjejerna stod ute och rökte och vi började gapskrattande berätta vad som hänt på toan, och DÅ bara for jag.....Jag halkade på isen utanför pizzerian....de fallet kan jag säga tog tid, iallafall i mitt huvud, jag hann tänka att NEJ!!...jag vill inte slå svanskotan igen, har gjort de då många gånger och de blir bara värre och värre....Pia sa att jag gjort en otroligt snygg piruett, och landade faktiskt förvånansvärt mjukt på höger sidan, slog ingenting, bara lite öm i utsidan på låret de var allt....
Men låg jag ju där som en fisk på torra land och vred mej av skratt.....och kan säga att mina kompisar inte skrattade mindre, förutom grabbarna i bilen som satt och såg halvsura ut....tyckte väl de tog tid...:)

När jag då äntligen tagit mej upp med lite hjälp så skulle jag kliva in i bilen, böjer mej fram för at krypa in längst bak och håller på att köra in mitt söta huvud i en killkompis söta rumpa.....vart inte mindre skratt av de...och när jag står där och titt.....jag menar väntar....så hör jag Pia börjar tokskratta igen bakom min rygg....sneglar bakåt, då ser jag ben och armar i en enda stor hög på marken, då var de en annan av våra kompisar som ramlat, bara så där....hon stod och rökte och så "plopp" så låg hon där.....ja då dog vi igen....
och grabbarna blev ännu lite mera irriterade.....
Men, om de är sant som dom säger att ett gott skratt förlänger livet, då har jag ökat på mitt liv med flera år på den resan.... :-D

Kram på er

Japp, där var man och svängde sina lurvig, ja visst hade glömt raka dom, och vart lite svettig, tänk att de kan vara så himla kul med dans, Oxytoxinet ni vet ;-)

Vi var ett glatt och ganska knäppt gäng som åkte till Övik på fredan, vi hade hyrt stuga en bit utan för själva stan, hann mest bara in och stuva in våra saker innan vi var tvungna att dra iväg på dansen, och ändå var vi inte där när de började, men de gjorde inte så mycket, de var många timmar kvar. Dansen höll på mellan kl 19 till 03, så nog hann man med att dansa alltid, och de var 3 bra band som spelade Zlips, Date och Scotts.

Största behållningen var att jag och Pia gick fram för att prata med sångerskan i ett av dansbanden, Melissa, och hon tog med oss till deras egna fikarum och där satt vi och pratade och skrattade i nästan en timme, hon är en av de goaste tjejer jag känner, så öppen och ärlig. En helt underbar människa helt enkelt!

Natten förflöt helt lugnt, ja de gjorde båda nätterna, men jag har en liiiiiten fundering, hur kommer det sej att dom som var mest packade och uppe längst på morgonsidan absolut måste kliva upp tidigast och börja stöka runt?
En annan ännu mindre undran är hur jag, som är nykterist och både kan och vill sova på morgonen kunde vara så otroligt puckad att jag frivilligt la mej i bäddsoffan i allrummet/köket, dit dom som vaknade tidigt gick för att titta på TV och dricka en massa vatten??
Förklara den för mej ni, är man lite martyr??... ;-)

På lördagkväll var de 3 nya band som spelade, Perikles, Blender och Cassanova, alltså nya för helgen inte färska nybörjare, och lördagen blev roligare vad de gäller dansandet, de var mera blandning på folket vad det gäller ålder och proffsighet. Och så var baren öppen!!!!....JIPPIE!!!....som jag längtat!!!

Vågade inte gå ut och få frisk luft när vi var i stugan, ville inte komma in igen med ren och frisk näsa och känna alla dofter som samlats på hög i stugan, gjorde den missen en gång när vi var i Vemdalen på dansforum, och de gör jag inte om.....en liten stuga, 6 personer varav en (jag) inte druckit....alltså de var så illa att hade jag tänt en tändsticka hade nog hela stuga sagt "poff"
Överdriver?.....jag??....skulle inte tro de....:-)
Så man är försiktig när man är ute och "campar" så här....inga levande ljus inte ;-)

Men i det hela taget så var trippen till Övik väldans trevlig, banden som spelade var alla 6 helt suveräna, visst är vissa favoriter, och sällskapet i stugan var toppen, tror nog jag vill göra om hela resan igen nästa gång de är dansmara där, får se om man kan lura iväg sällskapet igen :-)

Kram

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"Jag jobbar extra under jullovet och"  dotterns lånebok "LasseMajas detektivbyrå"

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Stegen på loftsängen

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Sex and the city......kom inte upp från golvet efter Navy CIS

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
pompidom....18.32

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Nanne Grönwall.....Tack Sanna! :-)

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
för några timmar sen, var ner på fastighetsförmedlingen och fixade mej en parkeringsplats

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Sannas blogg, de var ju där jag hittade den här...

8. Vad har du på dig?
Slitna, tom trasiga grå joggingbyxor, och en randig top......

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
ojoj.....jag drömde om en karl som jag brukar dansa med, kan säga att han var en jäkel på att kyssas.... :-)och knäppa Marie var ju tvungen att skicka ett SMS och tala om de för han....:-)....på riktigt alltså....

10. När skrattade du senast?
pratade med en kille på NK och jag skrattade gott när han skrev att han kunde tänka sej att komma hit och fika med mej nästa månad nån gång.....han bor typ 35 mil bort....och har nog inte bott i sverige så länge med tanke på hur stor koll han hade...

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
sitter i barnas rum så de är sänglampor med Nalle Puh på, en anslagstavla med en massa teckningar, sen är de inte så mycket mera.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
inte vad jag kommer på :-)

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Gillar sånt här :-)

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
hmm?....den var svår.....tror de var en skräckfilm, nått med vampyrer....inte bra alls...

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Okej, nu menar ni sedan allt sånt där som man MÅSTE göra är gjort.....betala skulder, spara pengar till barna och sånt.....köpa?  tror jag skulle vilja ha en stuga i fjällen nånstans, men inte där alla andra har stuga...utan nånstans utan grannar....och såklart en soffa....har ju ingen än...*S*

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
De är mycket folk i största allmänhet inte vet om mej, men mina nära och kära vet ju allt!!

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Att alla barn skulle få de bra, med mat, vatten, kärlek och trygghet.

18. Tycker du om att dansa?
Älskar att dansa!!

19. George Bush?
usch.....måste jag säga mer?

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
har en Amanda, förslag fanns på Matilda och Linnea också, men vi föll för Amanda
och har en Emil.....fanns inga andra förslag

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
tror inte de, jag är hemmakär, och hemma är i Sverige och Jämtland

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Äntligen!...nu ska de bli mycket skratt här uppe också!"

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?

Sannas svar har jag redan sett :-)
Sen hoppas jag några av mina andra trogna läsare kan svara, fast dom har ingen egen blogg så jag hoppas svar kommer via mail där :-)