Brrrr.....

Ja nu har man väl någorlunda hämtat sej efter helgens bravader, och då tänker jag mest på hemresan, den vara ju bara så knäpp...grabbarna som var med kanske ska få läsa min blogg så kanske dom fattar lite bättre vad de var som var så kul, eller så fattar dom ännu mindre....:-)

Ska iväg och jobba om några timmar, jobbade i natt som var också, och jisses så kallt de var, man är ju inte van nu. Varje morgon är jag in till en farbror och hjälper honom med lite med morgonbestyr, och där skriver man upp i en bok vad man gjort, ja man ska iallafall göra det, och visst, jag gör det också, men jag måste ju bara skriva ner lite extra kommentarer, som en liten minidagbok. Iallafall så var jag dit imorse och då kollade jag när jag skrivit sist, de var precis en vecka sen, då skrev jag att de hade varit +3 grader på natten och att de hade regnat, imorse skrev jag att de hade varit -27 grader i natt.....alltså så stor skillnad på bara en vecka.....

Nu är de iallafall "bara" -18 grader, än så länge, och jag hoppas de håller sej så inatt, klarar mej så bra utan mera kyla...

Jaha?...vad ska jag avhandla mera idag då?
Men va fasen.....idétorka!!!...nej lugn nu, ingen panik, sätt dej ner och fundera....andas.....bara lugn....såja.... ..de ordnar sej ska du se om du bara tar de lugnt....

Så, nu har jag stoppat i mej lite mat, får kanske igång hjärnan bättre då :-)
och en kaka på de....sockerkicken...:-)

Jag skulle ha skrivit i natt för då hade jag många funderingar, men de jobbiga är att dom kommer när jag är ute och kör bil, sen när jag kommer inte och har rast så är de som bortblåst, börjar nog bli lite senil, och de är inte kul....får börja ha med mej anteckningblock när jag är ute och åker, för då brukar jag faktiskt fundera på många verkligt stora problem, som krigen och svälten och varför man ibland får vita fläckar på naglarna...och hur det kommer sej att mackan ALLTID hamnar med smöret neråt om man tappar den på golvet. Svåra problem att lösa men jag försöker så gott jag kan :-)

Jo just ja, en sak jag glömt att berätta....
min sk vän som varit oärlig mot mej hör jag inget ifrån längre, jag talade om för han vad jag tyckte och tänkte om hans beteende, att han sårat mej och om han inte kan vara ärlig mot mej så behöver vi inte umgås mera, så sen blev det tyst från han. Ja, så var de med den vänskapen....de är jätte tråkigt för jag tycker väldigt mycket om han, men de är inte värt det, och jag tycker att jag är värd mer än så....
Är faktiskt jätte imponerad av mej själv, att jag vågade säga vad jag tyckte och inte bara låtsades att allt vara bara fint, så som jag gjort förut, i "mitt tidigare liv".

Kramisar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback