Grubbleri och grubblera....å lite annat....
Varför skulle jag?....de hinner jag väl sen.... :-)
Nåhå, vad har hänt sen sist då?....
tja, inte speciellt mycket....
De har varit en helt vanlig dag, barn till skola och dagis, hem och stökade lite, hämta barn från dagis och skola, hem och stökade lite.....middag......främmande....
Varför säger man förresten att man får främmande när man får besök?
De är ju oftast nån man känner, så dom är ju inte speciellt främmande.....hmmm???
om däremot de ringer på dörren och där står en TV-pejlare, DÅ får man främmande....
svara på den nån :-)
Ja, och efter främ....jag menar besöket så var de nattning av barn.....TV-tittning....hmm??? har jag betalt licensen??.....och nu lite data.....sen blir de till att ta de långa benet före och skutta i säng.
Ja som ni förstår av rubriken så har även denna dag präglats av grubblerier.....tänk jag blir så trött....
en god vän sa en gång för länge sen till mej att jag grubblade för mycket och skulle hela tiden analysera allt.....jajamänsan, de är jag i ett nötskal.....
men vad väntar personen på?......att jag ska ta första steget?...jag gjorde ju de genom att "skälla" via SMS... nä så farligt var de faktiskt inte, jag talade bara om vad jag tyckte och kände...och nu ligger bollen i nån annans händer....fast händer de inget innan helgen tar jag fasen tillbaka bollen....tror jag.
Ja just ja, kvällen förgylldes av att mitt ex kom och hämtade lite saker....å jag fixar inte att ens prata med han nu, de spelar ingen roll vad vi försöker säga till varann så fräser vi till slut åt varann, och jag börjar tycka de här är jätte jobbigt, han flyttade ut för ganska längesen nu, men han har inte hämtat alla sina saker än.....
Ställ ut skiten i trappuppgången, säger mina vänner.....men å nä, jag är för snäll....vill försöka hålla sams, någorlunda iallafall.....
Sen blir jag lite less, eller inte bara lite, när han kommer med såna kommentarer som tex:
"Har du sett mina tomma CD-skivor, jag hittar dom inte?"
"Jag hittar inte mina startkablar, dom måste vara kvar hos dej"
"Skiftnyckeln som var min, har du sett den?"
Ja men absolut!!!!!
Jag har gömt undan en massa saker som är dina, för jag vill att du ska komma hit i flera månader till och hämta dina saker, och jag vill så gärna behålla DIN skiftnyckel....
Och den där muggen du saknade.....den använder jag varje dag....
Låter jag spydig?....men oj, de var inte meningen.....
En annan kommentar som jag retade mej på var:
"Har du några tavlor jag kan få, för du har ju fått så mycket av mej till lägenheten?"
jaha?....jaså?......som tex vadå????
måste fundera.....hmmm?
ja, jo, du lämnade toaborsten....tack!
ja förlåt....vardagsrumsbordet också.....
men å andra sidan så fick du ta bokhyllan.....
Jag hade gärna delat med mej av MINA tavlor, som jag köpte långt innan vår tid, men den kommentaren fick mej att vända alla taggar utåt.....
men strunt samma......han ska få med sej några tavlor.....och han har redan fått ett gäng trasmattor som var mina, som han tydligen redan glömt att han fått....
nej då, jag är inte spydig....å inte sur....vem lurar jag?...
Nä, men allvarligt talat, jag hoppas att de inte ska vara så här för alltid, vi bor så pass nära varann att vi kommer att mötas ute och jag vill att vi ska kunna göra de utan att vi vänder bort huvet för att slippa se varann.....
Näe mina vänner
Nu är de fasen dags att sova.
trodde de skulle bli en liten söt och kort blogg ikväll, men jag tror mina fingrar lever ett eget liv....
och mina hjärna också, för inte tusan lever den klumpen mitt liv iallafall.....
Kram, kram och kram
Inget svar....
Kanske borde jag har ringt och sagt de här istället för att skicka SMS, men pga av olika omständigheter så kunde jag inte de då när jag fick reda på de här och jag ville berätta vad jag kände och tyckte på en gång.
Nåja....de löser sej väl.....kommer det inget svar så är väl vår vänskap över då antar jag.....vilket jag skulle bli jätte ledsen över, men jag orkar inte krusa fler gånger......ja de har hänt förr.... :-(
Liten ledsen kram
Sova, dans och barnasinne
Borde inte sitta här, sängen är de enda rätta stället för mej just nu, men jag har ingen lust att lägga mej än.....kan säga så här att de har inte blivit mycket sovande idag. Gick av imorse och åkte hem och åt lite frukost, sedan susade jag iväg och friserade mej lite, eller jag och jag, jag betalade en väldans trevlig tjej att göra de. Sedan när de var klart åkte jag och hämtade sonen, som är ledig från dagis på måndagar och fredagar, och tog med han hit och när dottern slutat skolan hämtade vi henne....
Sova?...näe, varför då?
Låg faktiskt och slumrade lite innan middan medan barnen roade sej själva med att försöka reta gallfeber på varann och hitta de mest ömma punkter att slå på.....
Och ikväll har vi varit på nått som heter Danspatrullen, de är danskurs för barn mellan ca 8-12 år och deras föräldrar, och de var hur kul som helst, mina barn vill fortsätta, dom tyckte de var jätte kul, ikväll fick dom lära sej dansa lite foxtrott och så var de mycket lek och bus. Ledaren som vi har är en helt underbar människa, han är så engagerad och de smittar av sej på barnen, alla vill vara med och ha kul, ja inte bara barnen utan en del av oss föräldrar också.
Tyvärr sitter de en del föräldrar och tittar på och vägrar vara med, visst dom kan ha sina skäl, men jag undrar om det inte är en del osäkerhet hos många också, man kan ju göra bort sej, och tänk alla som tittar på en när man skuttar omkring på golvet så där.
Det här är ju ett suveränt tillfälle att göra saker som man innan man fick barn kanske tyckte var löjliga, nu har man ju barnen att skylla på. Som när vi var på Mora Träsk och jag kan låtarna bättre än barnen och alla rörelser till Fader Abraham, men då har man ju barnen att skylla på när man står där och sjunger med och viftar med både armar och ben. Jag tycker de är underbart att få vara lite "barnslig" ibland.....barnasinnet och vansinnet är de sinnen som funkar bäst hos mej :-)
Så Hipp Hipp Hurra för alla människor som vågar visa sitt "barnasinne"
Kjaaaam
Känner mej förd bakom ljuset...
Varför är de så svårt för vissa att ärliga, och hur kan man komma med en sån otroligt korkad bortförklaringsom tex...." Jag ville inte säga nått för jag tänkte att du skulle bli arg"....jaha?...och de blir jag inte när jag får reda på sanningen flera veckor efteråt?....nej o nej, då blir jag from som ett lamm och bara älskar personen i fråga ännu mera.....NOT!!!
De sist nämnda är inget som hänt nu, men de är inte allt för längesen.
"Jag vet hur svartsjuk du är så jag berättade inte att jag skulle sova över hos mitt ex".....nähä...å de gör mej inte mera svartsjuk och misstänksam???....PUCKO!!!!
Nåja, så är de, men jag undrar hur man är funtad när man tänker så?.....tror folk verkligen att man klara sej genom livet utan att lögnerna uppdagas?.....kan de verkligen vara så?
ja antagligen, eftersom dom chansar så.....
Skit samma.....
annars så är de väl bra, är ledig 3 nätter nu, ska bli skönt, mina barn kommer imorgon, längtar efter dom, men den här gångern blir de hattigt och konstigt, för jag har tagit på mej att jobba extra några nätter, vill ju gärna ha lite extra slantar, de gråter man ju inte över. Och till helgen är vi ett gäng som åker till Övik på dansmara, de är dans både fredag och lördag mellan kl 19-03, de ska bli så kul....hoppas jag iallafall...vi är 7 eller 8 som ska hyra en stuga och vara där hela helgen och dansa oss trötta.
Och naturligtvis måste jag känna mej som en dålig mamma då, när dom får vara hos sin pappa extra mycket, men så dövar jag samvetet med att jag kommer att ta igen de senare, jag lovar.....
En kvinnas dilemma genom hela livet, detta förbannade dåliga samvete för allt och alla!!!
Så nu har jag rastat klart och ska kila iväg och ta hand om mina tanter och farbröder igen.
Puss och Kram
Imponerad av en god vän 2
Den här tjejen jag ska berätta om har bestämt sej för att bryta upp med sitt gamla liv, ja inte hela livet, men de hon har hemma med sin sambo, och av de jag hört så är de på tiden, men jag vet själv hur svårt sånt där är, de är inte bara att lämna nån och tro att allt ordnar sej, vilket de visserligen oftast gör, men de kan vara många krokiga, trånga och jobbiga vägar innan man är framme där.
De är ju inte bara att lämna nån man älskat, utan resten av ens liv ställs ju också upp och ned, ekonomin förändras drastiskt, man känner sej kanske ensam, man har kanske ingenstans att bo på en gång, många frågetecken som ska rätas ut, därför är jag så imponerad av den här tjejen, jag beundrar henne för hennes mod att kasta sej ut i de här.
Och hon har varit så stark att hon sökt hjälp utifrån för att de ska gå lite lättare, och de gör att jag beundrar henne ännu mera, för att kontakta socialen tex är inte de lättaste man gör, jag vet, man står där med skammen över hur dålig man själv tycker man är som inte kan klara sitt eget liv, men tack och lov för dessa kloka män och kvinnor som man stöter på där, de hjälper en att få upp ögonen att man är inte ensam, allt är inte nattsvart utan de finns en ljusning nånstans.
Så du......Du är en underbar och klok kvinna, och helt suveränt stark och modig som ska ta dej ur det här, du har min största beundran och mitt absoluta stöd.....du vet var jag finns :-)
Kram
Imponerad av en god vän 1
Vi har ju känt varann i några år nu, och jag är imponerad av hur hon växt, ja inte i storlek, de fattar väl vem som helst att sånt skriver man inte om de hade varit så, utan hon har växt, hon vågar mycket mera, hon är gladare och mycket mera positiv, visst finns deppardagar där också, men jisses så annorlunda hon blivit!
Hon vågade inte dansa nykter förut, och nu minsann är de tvärtom, hon kastar sej ut på dansgolvet och bjuder upp hejvilt, de är en fröjd att se, och glädjen i hennes ögon när hon buggar, och hon vågar ta ut svängarna, helt underbart att se. Och hon är inte lika rädd att göra bort sej heller, hon bjuder mycket mera på sej själv, så gissa om vi har de kul när vi är ute, frågan är om människorna i vår närhet uppskattar de lika mycket???
Får väl svar på de till helgen, eller hur gumman? ;-)
Du är min allra goaste vän!
Kram
Länge sen sist...
Så mina vänner, och ni andra, vad har jag gjort sen sist då?
Ja, jag har ju tex äntligen lägenheten för mej själv nu, vilken tur att barna var hos mej första veckan jag bodde själv, hade nog blivit lite väl tyst annars. Allt funkar bra med att vara själv, jag känner att jag mår bättre, är mera avslappnad och är gladare, och jag märker de på barna också, dom är också lugnare.
Och en annan häftig sak är att jag har haft så många besök sen jag blev själv, så mycket främmande har jag inte haft på hela tiden när jag var sambo, tyvärr, känner nu hur mycket jag saknat att mina vänner inte varit och hälsat på så ofta. Det är bara min allra goaste vän, P, som varit trogen besökare :-)
Tyvärr kan inte jag och xet träffas utan att bli osams, de spelar ingen roll hur jag än försöker så spricker det alltid, men jag hoppas att de kommer en dag vi kan mötas och hejja på varann och inte känna så här, för nu är de bara hur jobbigt som helst. :-(
Jag har inte alla möbler jag behöver för att möblera min lägenhet, har tex inte nån soffa än i vardagsrummet, utan vi sitter eller ligger på en stor madrass på golvet, men min son sa bara häromdan att jag inte behövde köpa nån soffa, för de var så mysigt att ha madrassen så där, så jag funderar på en liten egen variant av möblering, undrar om man ska ringa "Äntligen hemma" och tipsa om ett uppslag till ett program? ;-)
Har äntligen internet hemma också, som jag saknat de, man får lite abstinens när man inte kan gå in och surfa lite, eller kolla banken, eller Blocket eller andra såna där livsnödvändiga sidor :-)
Iallafall så kan jag ju blogga hemifrån nu, men då tryter fantasin ska ni veta, fast de kanske inte syns med tanke på de jag redan skrivit här...*S*...
Men de konstiga är att de hänt massor med saker sen jag skrev sist, men en del av dom sakerna vet jag inte ens om jag vill berätta om här, och andra skulle jag inte få ner här utan att de skulle bli en roman, sån är jag, så de här får räcka just nu, men jag återkommer när minnet börjar komma tillbaka :-)
Kraaaamis
Sista bloggen på ett tag...
Som sagt, i natt är det sista natten jag jobbar på ett tag, det här är det bästa med att jobba natt som jag gör, bara 65%, när jag går av om några timmar så har jag ledigt i 9 nätter, det är helt underbart skönt. Så nu ska jag ängna mej åt mina barn, mej själv och att försöka få nån ordning på lägenheten, jag har ju några dagar på mej.
Jo, och så ska jag och barna åka till min mamma och hennes sambo nån dag och äta lite tårta, både hon och jag har ju fyllt år efter nyår, så vi ska fira lite.
och så blir det såklart de obligatoriska besöket på biblioteket, vi brukar åka dit varje gång barna är hos mej, och låna böcker så vi har nått att läsa på kvällarna, och sagor på CD.
Våra kvällsrutiner är som så att jag läser saga för sonen när dom lagt sej, dottern läser själv hon, sedan ligger jag kvar hos sonen och så lyssnar vi allihop på saga på CD, och då brukar vi somna fort, ska erkänna att mamma ofta somnar först...... :-)
I natt har jag pratat en del med en kille som också jobbar natt ibland, han jobbar 3-skift, han frågade mej om man inte blir väldigt osocial när man jobbar ständig natt som jag gör, så jag var ju tvungen att fråga om jag lät väldigt osocial eftersom han frågade..... :-)
Så nu har jag funderat lite på de, men inte tycker jag att jag är speciellt osocial, visst jag sover länge de dagar när jag jobbat natt, och på kvällarna orkar man inte vara speciellt social eftersom man snart ska iväg och jobba. Men jag har tex daglig kontakt på telefon med 2 av mina vänner, visst vi träffas inte, men jag pratar ju ändå med dom. Sen har jag ju buggen och dansen, och jag tycker jag är väldigt social då.
Okej, jag är inte, och har väl aldrig varit en sån som åker och hälsar på så mycket folk, jag trivs bra hemma, men just nu känns det som en sak som det kommer att bli ändring på, ja iallafall lite ändring, nu när så mycket annat ändras i mitt liv.
Så akta er, snart knackar jag på hos er :-)
Storkramen, så den räcker ett tag....
Danshormonet
Den här texten är hämtad från Odd Vesterlis hemsida, där står de mycket roligt, intressant och lärorikt om dans, kolla in den på http://www.vesterli.se/dans/index.php
Men just den här texten om Danshormonet var jag bara tvungen att fråga Odd om jag fick kopiera och ha på min blogg, för den förklarar så bra varför jag är som jag är, och tänker fortsätta med det.....vad det gäller dans :-D
Danshormonet
Oxytocin är ett hormon och en signalsubstans som...
...lindrar smärta
...sänker blodtrycket
...sänker nivån av stresshormoner
...ger bättre matsmältning och näringsinlagring
...stimulerar tillväxt
...påskyndar läkning av sår och stärker immunförsvaret
...gör oss mer lugna och rofyllda
...gör oss mer sociala och intresserade av vår omgivning
...gör oss mindre rädda och fientligt inställda
...förbättrar relationer
...underlättar inlärning
Och som om det inte var nog så är det beroendeframkallande.
Dessutom doftar det vilket gör att man kan känna lugn om någon i närheten är lugn.
Vad har då oxytocin med dans att göra?
Enkelt. Oxytocin sätter fart i kroppen vid vänlig fysisk kontakt. Exempel på detta är bland annat massage, någon lägger en hand på din arm, en kram och gosa med husdjur. Men kanske den absolut bästa effekten uppnår man med dans (foxtrot) då man faktiskt får fysisk vänlig kroppskontakt i 3,5 timmar. Det sätter väldans sprutt på oxytocinet.
Inte så konstigt att man då mår bättre efter att ha dansat en hel kväll. En del kan uppleva någon form av lyckorus efter exempelvis en dansmara (dansa fredag & lördag i 5 – 8 timmar per kväll) utan att egentligen veta varför.
Barn som inte får någon beröring dör. De tynar bort även om de får tillräckligt med mat eftersom de inte kan lagra näringen i kroppen. Vuxna kan överleva utan mänsklig närhet men knappast leva. De som verkligen vill leva och må bättre kan uppnå detta på ett lätt sätt genom att dansa.
.....så nu kanske ni kan förstå min stora glädje i att dansa :-)
Väldigt tidigt på söndagmorgon....
Iallafall så har min "sambo" flyttat ut nu, han skulle sova i sin nya lägenhet i natt, och i morgon skulle han få hjälp av en kompis att flytta de tunga sakerna, soffor och bokhylla, så sen kommer mitt vardagsrum att verka väldigt stort.....har inga möbler kvar....men jag håller utkik på Blocket varje dag för att se om det dyker upp nått bra och framförallt billigt :-)
Så sen är det jag och barna som bor där, bara vi!
Och de är ju en himla tur att dom kommer till mej på måndag när jag gått av mina nätter, och då blir dom i 9 dagar, så jag slipper vara helt ensam på en gång, för jag tror nog att de kan kännas väldigt konstigt från början att vara helt själv i den stora lägenheten.
Och nu kommer jag att vara utan internet ett tag också, så jag får väl åka till min mamma om jag känner att bloggarabstinensen blir för jobbig :-)
Men jag borde ju ha tillräckligt att göra ändå där hemma, för just nu ser de ut som en tornado gått igenom lägenheten, allt står huller om buller, ett rum är helt tomt, medan andra är helt röriga med saker. Måste hitta en stor bokhylla som sväljer mycket saker... :-)
På måndag ska jag komma ihåg att lämna in ansökan om bostadsbidrag också, får inte glömma det, för annars blir de verkligen tungt att få lönen att räcka till, för ingen ska inbilla sej att man tjänar bra på att jobba inom vården, ett av de absolut viktigaste jobb som finns, och ett av de mest underbetalda. Jag tjänade MYCKET mera när jag jobbade på Ericsson och testade AXE-växlar, och nu jobbar jag med människor....snacka om snett system....
Men jag tycker om mitt jobb, och jag är stolt över mitt jobb, att sköta om gamla och sjuka, DE är nått att vara stolt över de!!!
De får räcka för nu de här....
Kramar om.....
5 dar in på de nya året
Så sitter man då här igendå, mitt i natten, och ska se om man kan få ner alla funderingar man har på datorn.
Igår var jag och mina barn på stan och fikade, sonen funderade nämligen på varför vi inte åt nån tårta på min födelsedag, så då sa jag att vi åker ner och fikar nått gott och firar min födelsedag i efterskott, och vi fick sällskap av min "unga" danskavaljer och hans dotter, de var så trevligt så, och mina barn var jätte nöjda. Efter besöket på stan följde jag dom hem till deras pappa och jag promenerade vidare hemåt i regnet!!!.....japp, regnet, de är väl för sorgligt!!!
Och igår började dom äntligen att måla i "sambons" nya lägenhet, 2 dagar försent, han var i upplösningstillstånd när han varit över till lägenheten och hon som haft den innan han låg där och sov!!!....hon hade fått dispans att sova där tills på onsdag, men på torsdag mitt på dan var hon fortfarande kvar, men då kom hyresvärden och slängde ut henne......så nu har dom äntligen kunnat börja göra iordning den. Så går allt vägen så kan han få börja flytta över sina saker i helgen, och de hoppas jag verkligen, visserligen så har de senaste dagarna funkat bra här hemma, men de är ju dumt att utmana ödet och chansa på att de ska fortsätta gå bra.
Vet inte varför, men jag har tydligen varit stressad de senaste dagarna, jag har inte känt av de på nått annat sätt än att jag får fula "finnar" på kinderna när jag är de, dom "blommar" upp jätte fort, jag känner att de börjar hetta och där är dom.....om jag bara visste varför jag varit de, och är fortfarande? Om de har nått med hans flytt att göra, att de börjar närma sej??...ja, jag vet faktiskt inte....
Tänk hur kroppen kan reagera på olika saker, och hur dumma vi oftast är som inte lyssnar på den, och funderar på vad som är fel. Nej man borde lyssna på kroppens signaler oftare, då skulle man nog klara sej undan mycket.
Kramar e bra, de är jag säker på......
..så...kram på er....
Mina "ungar"
Ja nu sitter jag här mitt i natten och ska se om mina fingrar är med mej, dom känns stela så eventuella stavfel kan komma att förekomma :-)
igår kom mina barn och deras pappa hit, dom hade varit och köpt en blomma till mej och så hade barna ritat teckningar som jag fick i födelsedagspresent, gulligt va?
och håll med om att deras pappa är helt okej också, som gjorde en sån sak, de kan vara hans nya sambos idé för sån är hon, men i vilket fall som helst, visst kan jag vara glad att mitt ex är sån och hans nya också?
Iallafall så när dom kom med presenterna så sa sonen att han ville sova över, ja men självklart, så jag blev med barn här inatt, å de är så mysigt, var ju ett tag sen nu, och jag känner nu hur mycket jag saknat dom. Nu ligger dom här i rummet där jag har datorn, i varsin säng och sover så gott, de snusar så härligt från deras sängar, å jag bara känner hur mycket jag älskar dom.....
Kram
Tre dagar in på det nya året....
Ja jisses, ett år äldre på papperet men inte en dag äldre i sinnet.
...eller hur vet man de egentligen?
Jag kanske har varit som en 39-åring i sinnet hela tiden, vad är de som säger att man är på ett visst sätt i sinnet vid en viss ålder?
Jag kan ju säga att jag är både gladare, piggare och mår bättre själsligt nu än vad jag gjorde när jag var 30, och jag kan också ärligt säga att den bästa ålder jag varit i är just den jag är i nu!!!
Kram, och Grattis på mej! :-)