Marie-mittilivet

...jag skulle kunna skriva om nu, men allt kan jag inte lämna ut...jag vet, de är inte likt mej, men här gäller de andra personer än mej, men ni som känner mej kommer att förstå ändå.
Jag har varit med om nått så för mej otänkbart, de har gått 3 veckor, och fortfarande är de inte gripbart, hur de kan hända, VAD som hänt och varför.....och man får sej en tankeställare när de gäller mycket i ens liv.
Så den senaste tiden har hjärnan snurrat på högvarv med en massa funderingar och sorgsenhet och oro. Livet är inte förutsägbart, vad som helst kan hända....

Annars så går väl livet på i sin gilla gång, inte hört ett ord från chifen angående ev omplacering, så jag får väl höra av mej till henne istället, men på torsdag....ja men de är ju i morgon de...ska jag ner på Arbetsförmedlingen, och tillsammans med hon från FK ska vi fundera över arbetsträning för mej, tror inte dom vill försörja mej så länge till försäkringskassan, dom tycker väl att dom har tillräckligt många att stöka med ändå, stackarna... ;)
Men jag ser fram emot att få prova jobba, med nått helt annat, och se hur jag funkar då.

Jag har tillbringat en hel del tid hos Pillerjutta och hjälpt henne packa ner i kartonger, köra kartonger och packa upp kartonger....kände mej som värsta bananförsäljaren med alla dessa banankartonger i bilen....och jag och bilen har klarat av några mil den senaste månaden. Är ju van att köra mycket bil på jobbet så de är skönt att få sin dos av rattande, växlande, kopplande, gasande, svärande, hyttande, pekandes finger....näe, de sista är inte jag.....jag kan sträcka mej så långt att säga några väl valda ord till andra bilister, men inte så dom hör såklart :)

Och på hemmaplan då?
ja barna bor kvar hos mej än så länge, och så är dom hos pappsen på helgerna, de funkar jätte bra, tycker iallafall jag, sen får vi se hur dom tänkt sej fortsättningen, de är ju ingen brådska utan vi fortsätter väl så här bara.

Jag har kommit till insikt om en sak, fast jag har vetat de en längre tid, men nu är de ännu mera uppenbart sedan jag mått som jag mått och fortfarande gör emellanåt, de är underbart att få skratta!! Jag och Pia var på revy med Garvsyra för ett tag sen, och den krampen jag hade i magen efter dom timmarna var inte att leka med, och tydligen skrattade vi bra, för när vi var på väg hem så sa en av Garvsyrarna att de hördes att vi haft roligt... hmm??....näe??....inte vi va??.....vi som var så diskreta....vi som börja skratta bara dom kom in på scen, innan dom sagt nått....och definitivt innan resten av publiken....och ibland efter också....men va fasen, de var ju urkul!

En rolig sak som hände, som jag missade men inte Pia, var att hennes stolsgranne gjorde en kul grej. I programbladet så fanns de roliga historier, gåtor och sånt, och där i fanns en lång radda med lite statistik typ... och mitt i de stod de att en mans penis har längden av hans tumme x 3......och Pias granne kollade sin tumme och höll även upp den för frun....jäklar att jag missa de....fast de kanske var lika bra för då hade jag skrattat på mej....Karlar!!!...*S*
(en hemlis, nu spanar jag in tummarna på alla killar/karlar/män jag möter, men säg de inte till nån) ;D

Nähä, nu ska baske mej bakas lite....eller ska jag dammsuga??....eller tvätta??  Tror jag sätter igång en tvättmaskin, sen dammsugar jag, för de går fort, måste ju göra de nästan dagligen nu för allt grus som kommer in, så de är bara hallen och köket som kräver de idag, SEN bakar jag....
Ja. vi får väl se vad som blivit gjort innan natten. :)

Tjingeling, tjingeling....eller var de Tingeling? ;)

Så sitter man här igen, hemkommen från promenad, och redo att skriva om morgonens funderingar, men idag blir de lite annorlunda, för de hände nått ovanligt på min promenad, för de första mötte jag bara en av dom 5-6 st jag brukar möta, men de mest spännande hände nästan direkt efter att jag lämnat barna på skolan.

Jag gick och mixtrade med min MP3....ja jag vet, de är ute att ha en sån, de ska vara minst MP4 eller Ipod eller vad de heter, å va är de för skillnad?....nåja, jag gick och mixtrade med den iallafall, och när jag kommit en bit upp mot skogen, där man kan välja höger eller vänster, och jag alltid väljer höger så hajjar jag till och tvärnitar.. där på gångvägen ligger de en människa, och de hör faktiskt inte till vanligheterna på mina morgonpromenader.

Så nu blev de svårt....första reaktionen var att vända, för jag hade ju ingen som helst aning om vad de var för person som låg där, såg bara att de var en man, och man ska ju inte vara säker på att alla vill en väl... men sen ganska på en gång kom reaktion nummer 2, han kan inte ligga där, måste ju kolla hur de är med han, så jag går fram och precis när jag kommer bredvid han vaknar han upp. Och en mera förvånad människa har jag aldrig sett, vet inte vad han gick på men själv sa han att han inte dricker alkohol, så då måste de ha varit nått annat lattjo, för han var helt borta.
Han visste inte var han var, hur han kommit dit, vilken dag de var....men han visste att han bodde vid Torvalla Centrum, så jag dirigerad han åt rätt håll, och han lommade iväg. Skulle kanske ha kollat att han kom rätt, men han var inte borta på de viset så jag tror nog han hittade hem, bara han lokaliserat sej var han var.
Alltså, jag undrar hur man kan hamna i den situationen att man har noll koll på var man är, hur man hamnat där och varför?
Ja de var min promenad de....de händer saker i Torvalla minsann :)

Kram