Marie-mittilivet

Nu har samvetet gjort sej påmint igen, ja naturligtvis de dåliga samvetet, för mina barn. Jag har inte haft den ork och de tålamod som jag tycker jag ska ha med mina barn den här veckan, jag har inte varit på topp själv och då orkar jag inte vara glad och pigg hela tiden, och just nu känns de som om jag varit världens sämsta mamma och bara fräst och gnällt hela veckan, fast jag vet att riktigt så illa har de inte varit.
Men jag tror de är extra jobbigt för att jag vet att barna längtar tills nästa vecka, för då är de sportlov och dom ska åka med pappa och hans nya familj till Östergötland och hälsa på hela släkten där nere. Så därför mår jag extra dåligt över att inte ha haft de tålamod jag vill ha.

De kommer såna där otroligt töntiga tankar som att barna trivs bättre hos pappa, han är mycket snällare än jag, han har mera tålamod än jag, barna vill hellre bo hos han än hos mej....osv...osv...
Ja jag vet att de är urdumma tankar, men dom dyker upp ibland, speciellt om ens eget humör inte är på topp.

Pratade med min kompis i helgen om just de här, och hon "lider" av samma problem emellanåt, och jag antar att de är så att de flesta separerade föräldrar gör de, och om dom inte gör de så ska dom vara lyckliga över de.

Så i morgon åker barna till sin pappa, för jag börjar jobba igen då, och sen på lördag reser dom på "semester", och jag hoppas dom kommer att få en jätte rolig vecka när dom ska träffa sina fastrar och farbröder och alla sina kusiner, för många är dom, och de viktigaste av allt, farmor och farfar.
Och så ska jag erkänna lite egoistiskt att jag hoppas att dom ska längta lite efter mej i slutet av veckan :-)

Kram från en mamma