Morgonpigg???..skulle inte tro de...

Nej vet ni vad, de är jag aldrig, kan inte förstå var dottern fått sin morgonpigghet itrån, jag är definitivt inte morgonpigg, ligger gärna och drar mej länge, länge....visst, måste jag upp en viss tid så brukar de inte vara några problem, men får jag så ligger jag gärna kvar i sängen länge, sängen är ju aldrig så skön som på morgonen.

Men idag ringde barnas pappa, han ska till Åre idag och kolla på VM-tävlingarna, och barnvakten behövde skjuts upp till han, och då ringde han mej.....man kan undra om man är en bra chaufför när man kliver direkt från sängen och ut i bilen, men ett snabbt stopp för att få på sej lite kläder och glasögon, jäkla tur man är så pass allert att man kommer ihåg att man inte ser så mycket utan glasögonen, de har nämligen hänt att jag lämnat lägenheten utan dom och undrat varför världen varit så suddig.

Nåja, iväg kom jag och hem också, så idag vart de en liten morgonblogg, tom innan jag ätit frukost, men magen börjar höra av sej nu att lite frukost inte skulle sitta så dumt :-)

Glömde berätta att jag och barna var över till exet och hälsade på igår, barna vill dit och se hur han har de så jag följde med, de vankades lite fika så då är man inte nödbedd, och sen tänkte jag att de går nog bra när barna är med, och de gjorde de faktiskt, de var ritkigt trevligt, vi kunde bete oss båda två. Och nu på morgonen kom ett SMS där han tackade för att vi hälsat på och att vi fick gärna göra om det igen, men då kändes de lite jobbigt, jag tycker nästan lite synd om han, har han inga vänner alls? De jobbiga är att jag vill inte ha nått umgänge med han, de klarar jag inte av, inte än, de har varit för många hårda ord mellan oss och de kan jag inte bara glömma, jag varken kan eller vill de just nu. Nån gång kanske men inte nu.

Nu ska jag ta mej lite frukost innan magen blir riktigt arg på mej.
Så nu blir de en God-morgon-kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback