Farmors orättvisa och farfars hemligheter.
Ja nu sitter jag här fast jag borde göra "viktigare" saker, tänk att de alltid är så här, jag vet att de finns saker jag "måste" göra här hemma, men jag kommer liksom inte igång, fast jag vet också att om jag bara börjar så får jag massor gjort, men de är just de där med att börja.
Jag har en dammsugare som tycker jag borde ta några "danser" runt lägenheten med "han", jag har blomskott som tycker dom har stått i vatten och fått rötter tillräckligt länge nu, och jag har sänglampor som ska sättas upp och sänglampor som ska flyttas, barnrum som bara måste städas.
Har ju "delat" på barnen nu, men deras leksaker är fortfarande bara i dotterns rum och där ser de ut som ett bombnedslag, samma med alla deras kläder.
Ja ni ser, jag har massor att göra, men gör jag de?.....näe....jag hinner säkert, om inte idag så nån annan dag....
Ja vad har jag att skriva idag då?
Min farfar mår bättre, jag pratade med personalen igår och han är piggare, han hade kunnat äta lite soppa igår, och han var mera vaken. Jag har haft såna skuldkänslor att jag åkte därifrån, men de var som min kloka momma sa, hans liv kan ta slut i dag, men han kan också leva i många år än, och personalen ringer på en gång om de skulle bli nån försämring.
Jag har inte haft så jätte mycket kontakt med min farfar under åren, inte min farmor heller förresten, det beror nog på att min pappa dog när jag var så liten, den naturliga kontakten försvann med han. Visserligen tror jag kontakten med min farmor försvunnit ändå, eftersom hon inte brydde sej om min pappa så mycket sedan hon fått "nya" barn med sin "nya" man. Visst, hon hälsade på mej en kort stund varje julafton när jag var liten, men hon tillbringade hela julhelgen hos mina kusiner, sånt sätter spår kan jag säga, och jag känner inte för att umgås med henne. Träffar ibland bekanta till henne som säger att jag MÅSTE ta kontakt med henne, hon är ju gammal nu och inte så jätte pigg....
Men varför ska JAG göra de?
Hon har inte tagit kontakt med mej nån gång sedan jag vart vuxen.
De kanske är barnsligt beteende från min sida, men jag var ett barn när jag tyckte hon svek mej, och de barnet finns där inne och är fortfarande ledsen över de. Jag kanske ångrar mej en dag när de är för sent, men än så länge vill jag inte ta de steget iallafall.
MIn farfar däremot har alltid hälsat på mej när jag växte upp, han var hos oss ibland på jularna, och han hälsade på annars också, och vi hälsade på honom, men när man blir äldre så händer de så mycket i ens liv och kontakten blir allt mer sporadisk, och DE kan jag tycka är sorgligt, men de är väl livets gång kanske. Men jag har "bättrat" mej och har haft regelbunden kontakt med han på telefon iallafall, nått som både han och jag uppskattat.
Tyvärr så är min farfar av ett släkte där mycket har varit så hemligt....jag tex.....har fått höra nu efteråt att många av pappas kusiner inte visste att jag fanns, dom visste att farfar hade haft en son som tagit sitt liv, men att pappa fått en dotter visste ingen.....och jag vet inte varför de var så.....
Sedan en sak som jag fick veta bara får nått år sedan är att jag har en faster, hon var också jätte hemlig, min farfar hade ett förhållande med en gift kvinna och dom fick en dotter...
De komiska i alltihop är att den dottern, alltså min faster, gick parallellklass med mej i gymnasiet....
Så farfar hade 2 "hemligheter" på samma skola, och ibland tom i samma klassrum :-)
Ja, så kan livet vara och jag undrar hur de blir innan de tar slut...
Tur man inte vet....
Kramar om.....
Jag har en dammsugare som tycker jag borde ta några "danser" runt lägenheten med "han", jag har blomskott som tycker dom har stått i vatten och fått rötter tillräckligt länge nu, och jag har sänglampor som ska sättas upp och sänglampor som ska flyttas, barnrum som bara måste städas.
Har ju "delat" på barnen nu, men deras leksaker är fortfarande bara i dotterns rum och där ser de ut som ett bombnedslag, samma med alla deras kläder.
Ja ni ser, jag har massor att göra, men gör jag de?.....näe....jag hinner säkert, om inte idag så nån annan dag....
Ja vad har jag att skriva idag då?
Min farfar mår bättre, jag pratade med personalen igår och han är piggare, han hade kunnat äta lite soppa igår, och han var mera vaken. Jag har haft såna skuldkänslor att jag åkte därifrån, men de var som min kloka momma sa, hans liv kan ta slut i dag, men han kan också leva i många år än, och personalen ringer på en gång om de skulle bli nån försämring.
Jag har inte haft så jätte mycket kontakt med min farfar under åren, inte min farmor heller förresten, det beror nog på att min pappa dog när jag var så liten, den naturliga kontakten försvann med han. Visserligen tror jag kontakten med min farmor försvunnit ändå, eftersom hon inte brydde sej om min pappa så mycket sedan hon fått "nya" barn med sin "nya" man. Visst, hon hälsade på mej en kort stund varje julafton när jag var liten, men hon tillbringade hela julhelgen hos mina kusiner, sånt sätter spår kan jag säga, och jag känner inte för att umgås med henne. Träffar ibland bekanta till henne som säger att jag MÅSTE ta kontakt med henne, hon är ju gammal nu och inte så jätte pigg....
Men varför ska JAG göra de?
Hon har inte tagit kontakt med mej nån gång sedan jag vart vuxen.
De kanske är barnsligt beteende från min sida, men jag var ett barn när jag tyckte hon svek mej, och de barnet finns där inne och är fortfarande ledsen över de. Jag kanske ångrar mej en dag när de är för sent, men än så länge vill jag inte ta de steget iallafall.
MIn farfar däremot har alltid hälsat på mej när jag växte upp, han var hos oss ibland på jularna, och han hälsade på annars också, och vi hälsade på honom, men när man blir äldre så händer de så mycket i ens liv och kontakten blir allt mer sporadisk, och DE kan jag tycka är sorgligt, men de är väl livets gång kanske. Men jag har "bättrat" mej och har haft regelbunden kontakt med han på telefon iallafall, nått som både han och jag uppskattat.
Tyvärr så är min farfar av ett släkte där mycket har varit så hemligt....jag tex.....har fått höra nu efteråt att många av pappas kusiner inte visste att jag fanns, dom visste att farfar hade haft en son som tagit sitt liv, men att pappa fått en dotter visste ingen.....och jag vet inte varför de var så.....
Sedan en sak som jag fick veta bara får nått år sedan är att jag har en faster, hon var också jätte hemlig, min farfar hade ett förhållande med en gift kvinna och dom fick en dotter...
De komiska i alltihop är att den dottern, alltså min faster, gick parallellklass med mej i gymnasiet....
Så farfar hade 2 "hemligheter" på samma skola, och ibland tom i samma klassrum :-)
Ja, så kan livet vara och jag undrar hur de blir innan de tar slut...
Tur man inte vet....
Kramar om.....
Kommentarer
Trackback