Ensam
Sitter på jobbet, har en liten paus innan det är dags för den sista svängen innan jag går av mitt nattpass, och tankarna rusar runt. Tänk hur många världsproblem man löser på natten i sin ensamhet, och i natt har jag känt mej ensam. Många kvällar brukar min mobil surra trevligt i min ficka när jag får meddelanden från mina goa vänner, vissa av dom, inga namn nämnda, brukar vara uppe länge på nätterna så de kan dimpa in många SMS innan hon äntligen kommer i säng. Men ikväll har alla mina vänner haft annat för sej så min mobil har varit så tyst så tyst, och jag har känt mej så ensam.
Den känslan gjorde att jag fick mej en tankeställare, jag som snart kommer att leva ensam med mina barn, barnen som är hos mej varannan vecka, vilket innerbär att den andra veckan är det bara jag....hur kommer jag att klara av den ensamheten? Jag måste lära mej att jag kan vara ensam, jag måste inte hela tiden ha en annan människas sällskap eller höra en annan människas röst, jag måste lära mej att uppskatta den ensamheten, att passa på att ägna mej åt mej själv, ta hand om mej.....men jag tror att det kommer att kännas tomt den första tiden, jag inte bara tror jag vet, men med tiden blir det nog bra.
Jag har mycket spännande framför mej, och jag vet att det kommer att bli bra, varför skulle det inte??
Och tycker jag att det blir alldeles för tyst därhemma så får jag väl prata med mej själv, för ett samtal med mej själv kan ju inte bli annat än intelektuellt och spännande ;)
Kram
Den känslan gjorde att jag fick mej en tankeställare, jag som snart kommer att leva ensam med mina barn, barnen som är hos mej varannan vecka, vilket innerbär att den andra veckan är det bara jag....hur kommer jag att klara av den ensamheten? Jag måste lära mej att jag kan vara ensam, jag måste inte hela tiden ha en annan människas sällskap eller höra en annan människas röst, jag måste lära mej att uppskatta den ensamheten, att passa på att ägna mej åt mej själv, ta hand om mej.....men jag tror att det kommer att kännas tomt den första tiden, jag inte bara tror jag vet, men med tiden blir det nog bra.
Jag har mycket spännande framför mej, och jag vet att det kommer att bli bra, varför skulle det inte??
Och tycker jag att det blir alldeles för tyst därhemma så får jag väl prata med mej själv, för ett samtal med mej själv kan ju inte bli annat än intelektuellt och spännande ;)
Kram
Kommentarer
Trackback