Idag ska de ske....
Nu börjar mitt liv kännas lite lättare, nä nu ljög jag, de börjar kännas rejält mycket bättre, så idag ska jag ringa damen på "Avd för vuxenstöd", de låter lite bättre än socialen, fast de är ju samma sak, iallafall så ska jag kontakta henne för att diskutera om jag få hjälp med en skuldsanering sedan min konkurs.
Tänk första gången jag skulle kontakta "socialen" och sedan besöka dom, kan säga att de var skämmigt, bara att gå in där var fruktansvärt, men när jag väl satt där så släppte allt, dom som jobbar där är helt underbara, förstod ju att jag varken är den första eller sista som hamnat i en sån här situation, fast just då kändes de som om jag var ensamast i världen.
Men nu känner jag mej redo att ta tag i det här, det har ju ordnat sej med lägenheten, och igår berättade jag för barnen att min "sambo" ska flytta, och deras reaktioner var sköna, sonen brydde sej inte alls, medan dotterna först såg väldigt ledsen ut och frågade varför, så jag försökte förklara för henne, och när jag pratat klart sa hon....Ja, ni har bråkat mycket....
Sedan kom hon på olika fördelar och sen var det bra med de.
Visst kan de komma reaktioner och funderinagr senare, men det tar vi då.
Tänk att de kan hända så mycket under en livstid, och jag har inte levt klart än på långa vägar, men jag hoppas att resten av mitt liv ska vara mera positiv än de senaste åren varit, de kan ju inte bli sämre iallafall... :)
Tänk första gången jag skulle kontakta "socialen" och sedan besöka dom, kan säga att de var skämmigt, bara att gå in där var fruktansvärt, men när jag väl satt där så släppte allt, dom som jobbar där är helt underbara, förstod ju att jag varken är den första eller sista som hamnat i en sån här situation, fast just då kändes de som om jag var ensamast i världen.
Men nu känner jag mej redo att ta tag i det här, det har ju ordnat sej med lägenheten, och igår berättade jag för barnen att min "sambo" ska flytta, och deras reaktioner var sköna, sonen brydde sej inte alls, medan dotterna först såg väldigt ledsen ut och frågade varför, så jag försökte förklara för henne, och när jag pratat klart sa hon....Ja, ni har bråkat mycket....
Sedan kom hon på olika fördelar och sen var det bra med de.
Visst kan de komma reaktioner och funderinagr senare, men det tar vi då.
Tänk att de kan hända så mycket under en livstid, och jag har inte levt klart än på långa vägar, men jag hoppas att resten av mitt liv ska vara mera positiv än de senaste åren varit, de kan ju inte bli sämre iallafall... :)
Kommentarer
Trackback