Marie-mittilivet

Ja, de låter väl som ett mindre trevligt ämne i en blogg, men jag tänker mycket på sjukdomar och döden nu, de beror på att 2 av "mina" gamla dog förra veckan, de var väntat för båda var väldigt dåliga men ändå sorgligt när man gått hos dom flera gånger varje natt och lärt känna dom väl.  Och så beror de på att min farfar fått en stroke igen och ligger på sjukhus, och om igen så känner jag mej så jädra ensam.

När jag hälsade på farfar igår så var Pia med, och vilken styrka hon kan ge bara genom att vara med, jag är så glad att jag har henne, hon betyder så mycket för mej, för jag vet att hon finns där om jag behöver henne nu. Visst, de är som jag sa förut, de är inte som att ha syskon som man kan dela sorg och oro med, men eftersom jag inte har några syskon så är det här det bästa jag kan ha  :-)

Ja som sagt, funderar mycket på hur de ska gå med farfar, han är iallafall 87 år och har haft 2 eller 3 stroke förut, så de är inte konstigt om han inte orkar med mera, för en människa kan inte klara hur mycket som helst, så är de bara.
Var ner till honom idag också, och han slumrade hela tiden jag var där, men jag satt länge och höll hans hand och pratade med honom iallafall, och han låg och kramade min hand, och fast vi inte haft den bästa kontakt man kan tänka sej så kändes de så rätt och så skönt att sitta så.

Jag tänker jätte mycket på min pappa nu när de är så här, för han var ju ändå länken mellan mej och farfar, och den länken är borta, och fast jag inte hann lära känna honom, eftersom han dog när jag var 1,5 år så saknar jag honom så fruktansvärt. Han ska inte vara borta, han ska sitta med mej på sjukhuset och prata med farfar, och finnas där för mej också, och krama mej, och tala om för mej att han älskar mej.
Varför lämnade han mej?
De är en fråga jag aldrig nånsin kommer att få svar på.....

Nu är de jag som behöver en kram från er.