Marie-mittilivet

Ja, nu pratar jag om mej själv, känner inte riktigt igen mej, men de är jag....
Jag som cyklade med dottern till skolan i morse och efter de tog en sväng till min mamma, på cykel, och de kan jag säga är en bit, hon såg chockad ut när jag berättade att jag var ute och cykla. Och de mest fantastiska av allt, när jag cyklade hemåt igen så kom jag på mej själv med att le, bara så där, för mej själv, för att de var så skönt att cykla, och då ska ni inte tro att de var jätte fint väder....icke!!....däremot dalade de ner fina snöflingor :-)

Och apropå de "gamla" uppdraget att le och hejja på okända....oj, oj....jag var så hejjig så de var inte klokt, jag hejjade glatt på alla jag mötte, och jag säger de igen....de är inte ens vårväder ute....*S*

Fick ju till de där med Mp3-spelaren igår kväll också, till slut, som jag sa....Jag ger mej inte!!....tänk om man kunde vara lika envis när de gäller allt. :-)

När jag var hos min mamma så fick jag mej en tröja, och så kom mammas karl med en mössa åt mej när jag sa att jag skulle behöva en, vill ju inte frysa om öronen när man är ute och cyklar, plus att jag fick en salva dom fått tag i som ska vara väldans användbar, ska testa den på min eländiga psoriasis, så inte nog med att jag fick motion och frisk luft, jag "gick plus" också :-)

Nu ska jag cykla iväg och hämta barna, jag gör de fast dom är hos sin pappa nu, men eftersom dom har flyttat har de blivit längre för dom till dagis och skola, och jag följer dom gärna från början, och vem vet, kanske sen också, de är ju ett sätt för mej att komma upp och ut från morgonen. :-)

Kramisar