Marie-mittilivet

Kunde inte somna på en gång igår, och de är verkligen inte likt mej som oftast lägger huvet på kudden och sen sover jag. Jag brukar ligga och läsa för barna på kvällarna och sen ligger jag kvar en stund hos dom, och den senaste veckan har dom tävlat vem som somnat först och jag ska vara domare....problemet är att jag vet aldrig vem som vunnit för jag somnar alltid först... :-) sen efter en stund så vaknar jag och kliver upp....
Nu kanske ni tror att jag inte kan sova sen när jag lägger mej, men de, ser ni, är inga som helst problem, förutom igår då...

Men igår var de som sagt svårare, jag började tänka på Gösta, den mannen som mamma träffade när jag var ca 3 år, som blev som en pappa till mej fast jag aldrig bodde hos dom, de är nämligen 27 år sen han dog just idag i en olycka, och jag saknar han så mycket. På ett sätt saknar jag honom mer än men riktiga pappa, för han dog ju när jag var 1,5 år så honom minns jag inte, men när Gösta dog så var jag ju 12 år och den dan minns jag som om de var igår. Jag kommer ihåg exakt vad jag gjorde när de ringde på eftermiddan och min momma svarade och hon blev så konstig, och jag kommer ihåg allt som hände sen den eftermiddan och kvällen, att jag sprang ut när min morfar kom hem från affärn och sa att han inte skulle köra in bilen i garaget för vi måste åka till stan för att Gösta dött.

Den julen var den värsta jag varit med om....hur kan man vara glad och fira jul när en person man älskat precis har dött?......Jag minns att varken mamma eller jag ville klä upp oss, mamma hade ett par svarta överdragsbyxor på sej.....de var så tomt den julafton....för Gösta var en så glad och lekfull människa.....alla barn älskade han just för hans sätt.

Och den dan jag fyllde 13 år var de begravning......Göstas föräldrar hade försökt att de skulle vara en annan dag, men de hade inte funkat för prästen så den födelsedan var inte heller speciellt kul. Jag firade den hos min bästa kompis, Anna-Karin och hennes familj, och dom gjorde verkligen allt för att jag skulle ha en bra födelsedag, dom var helt underbara. Nej, jag ville inte gå på begravningen, jag fick välja och valde att vara hemma.....jag kunde inte gå....jag ville inte....

Så, nu har jag berättat om "min" Gösta......
och att den 18 december alltid kommer att vara en dag fylld med minnen.

Ta hand om varann....
och glöm inte att tala om för era nära och kära att ni älskar dom.....

Kram