Presidentens tal till folket.

Presidenttalet 2007



 
Å harrejävlar, här kommer skatteåterbäringen!

Ljuva jamtar.
Härliga härjedalingar.
Rakryggade ravundingar.
Sagolika samer
Trivsamma trönder
Dejlige dansker
Hakka pälle Lordi poika

Jag säger bara:
Tollialli tollialli ? hoppsan vilken dag!

Det jag kommer med denna vidunderliga kväll är skatteåterbäringen ? lite av de rikedomar vi från glesbygdsbyar och utflyttningsorter
lämnat ifrån oss till alla stekare och kotlettfrillor som anser sig vara Sveriges ryggrad.

Att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Det handlar inte bara om rättvisa. Det är ett sant nöje också!

Trodde ni att sheriffen av Nottingham var död och begraven bara för att vi gått in i 2000-talet? Glöm det! Överallt visar olika sheriffer upp sina fula trynen.
 
En mörk natt ny ligen la en sån sheriff rabarber på nån slags dyrbar universitetsutrustning här i stan och monterade upp den hemma i Sundsvall, av alla ställen! Och på köpet fick den knickedicken de pengar vi skulle få när garnisonen lades ned.
 
En annan sheriff, den här gången självaste Direktörssheriffen på Försäkringskassan i Kungliga Hufvudstaden, menade på fullaste allvar att vi här uppe i norr ska ha sämre lön än på andra håll i landet. Så när chefen för Försäkringskassan i Östersund gav sin personal rättvisa löner ? då fick han sparken!

Till Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm ger jag därför, här och nu, Republikens nyinstiftade pris "Årets långfinger" med inskriptionen ?Vet hut, vet sjufalt hut.?

Försäkringskassechefen Åke Ljusberg  utnämner jag härmed till Republikens egen Broder Tuck.

Jaja, jag vet vad ni tänker. Svågerpolitik. Men ta det lugnt, mig kan ni lita på. Åke och jag är inte svågrar utan bara tremänningar!

I storsvenskens maktkorridorer finns en slags nedärvd uppfattning om att vi som bor norr om Stureplan inte behöver så mycket, eftersom vi främst lever på hembränt och tjuvjakt.

Till det säger jag bara:
Hur fan visste dom det?

Under året har snart sagt varje ort i Norrland bråkat om vem som är Norrlands huvudstad. Tjogtals med kissnödiga kommunala marknadsföringsgenier har skickat ansökningsblanketter till patentverket. Sundsvall kom först, på grund av snabbare postgång än närmsta konkurrenterna Pajala, Kalix och Övre Soppero.

Folk få kalla sig för vad de vill. Men det jag inte gillar är smygandet bakom ryggen i tron att man kan finta åt sig fördelar. Han som registrerade ?Sundsvall - Norrlands huvudstad? beter sig som en sniken solturist som ger sig ut i svinottan för att sno alla solstolar runt poolen.

Norrlands huvudstad!!! Det är ju för bövelen inget man kan döpa sig till. Det måste man förtjäna.

Vi i denna ödmjuka Republik älskar våra grannar. Det går inte en dag utan att vi tänker på Umeås vackra björkar, Ortvikens sulfatfabrik, Pites paltar och Svappavaaras oändliga gruvgångar. För att inte tala om Delsbostintan!

Om denna självutplånande inställning någon gång i framtiden skulle falla våra grannar på läppen så till den milda grad att de vill se vårt vackra Östersund som huvudstaden så respekterar vi det ? ödmjukt och med bugande nackar.

Ja, vi är inte bara ödmjuka. Tänk bara tanten med rollator som blev påkörd av tåget i Nälden i tisdags. Själv klarade hon sig nästan oskadd medan tåget blev stående i flera timmar. Det är mina takter.

I vintras visade vi vad vi kan. Det var alpina VM i Åre. Tidningarna nere på kontinenten rapporterade hem om att de aldrig blivit så väl bemötta som just i Åre och Republiken.

Till och med de svenska rikstidningarna blev lite imponerade över hur Åreborna lyckades handskotta fram pisterna under fem meter höga hängdrivor.

Mig överraskade det inte. Tror dom att vi trollar fram våra bilar under vinterhalvåret?

Mina kolleger i den nya svenska regeringen fick det lite kämpigt i höstas. I början forsade ministrarna ut ur regeringskansliet som ett mänskligt lavemang. Om det säger jag bara:

Min regering har ingen fått lämna hittills under 18 år. Men så är vi över 40 stycken vid det här laget också.

Så sent som för en månad sedan blev det ett herrans liv när det visade sig att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin beställt sin universitetsexamen på Nätet. Såna pinsamheter slipper vi. I min regering krävs inga som helst formella meriter.

Apropå Sven-Otto, eller Totto som kotlettfrllorna säger, så vill han att vi ska tvingas till jobb varhelst i landet det erbjuds. Oavsett barn, familj, släkt eller andra val i livet.
Det är farligt när de besuttna tror att vi människor kan välja bort Livet mot Arbetslivet.
I Republiken vet vi att ?Livet är en fest? och att arbetet är lika med förfesten. En perfekt mix för alla oss som hyllar kärleken till Livet.

Säga vad man vill om den svenska regeringen. De går hårt åt de arbetslösa och sjuka. Reinfeldt säger att de fuskar och ljuger.
Ja, han borde veta. I höstas sjukskrev sig ju en av hans egna ministrar eftersom han inte hade betalat TV-licensen.

Jag har startat en blogg! Den öppnades så sent som i dag.

Nu inser jag förstås att inte alla av er har med sig sina datorer hit, till torget. Men ni är förstås intresserade av vad jag skapat under min första dag som bloggare?

Ja, jag förstod väl det. Så därför, nu när det är premiärdag och allt, tänkte jag läsa upp vad jag knåpat ihop:

Miljöhoten staplar sig på varandra. Freoner urholkar ozonlagret så att vi håller på att stekas. Och den globala temperaturen stiger så att en del forskare till och med tror att Moder Jord i en framtid kan få samma ogästvänliga klimat som planeten Venus.
Visst är det väl ändå konstigt att kylskåpseffekten och växthuseffekten i grund och botten är så lika?
Ständigt får vi dessa larmrapporter om universums krökning.
Själv tror jag att det beror på lådvinerna.

Livets uppkomst beskrivs som mänsklighetens stora gåta och mysterium.
Som tvåbarnsfar vill jag nog påstå att så jävla komplicerat var det väl ändå inte.

Ja, på tal om barnafödande ? bra jobbat, säger jag bara. Antalet förlossningar på BB i Östersund ser ut att öka med 30 procent i år. Och folk flyttar hit som aldrig förr. Under första kvaltalet i år ökade vi med 27 personer!!!

Och inte nog med det. Dom är här i kväll, alla 27. Dom står förresten där nere. Ge dem en varm applåd!

Till sist några ord direkt från mitt hjärta.

I år är det 40 år sedan "the summer of love", 1967, då vi under några magiska månader verkligen trodde att det var möjligt att förändra världen med hjälp av fred, kärlek och förståelse.

Sen rycktes vi ur våra drömmar och världen blev mycket hårdare. Därför blir jag så oändligt stolt, när det nu visar sig att Republiken har minst hatbrott i hela landet.
Lika stolt är jag över alla er som deltagit i dagens stora Pridefest här på Yran och därigenom visat att humanism och vidsynthet är lika självklart för oss som brödsull och kams.

Inget är som sommarnatten i Republiken. Fånga detta magiska ögonblick och ge den som står närmast bredvid dig en jättekram. Ett riktigt famntag.
 
Såja, såja... så ska det se ut.
 
Yran är världens största kramkalas!

Och lova varandra att vi i Republiken alltid ska ge skydd åt de förföljda, alltid visa respekt för oliktänkande och skänka vår kärlek till de medmänniskor som bäst behöver den.

Leve Kärleken!
Leve Framtidslandet!
Leve Republiken!
ALL YOU NEED IS LOVE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback