Marie-mittilivet

Nu har de gått en vecka sen de hände, och jag hade inte tänkt skriva nått om de här, men jag känner att jag måste ändå för de är fortfarande tungt..

Förra veckan dog Rickard, 45 år, i en motorcykelolycka.......
Så vem är han då, den här Rickard?

Han spelade bas i dansbandet Jannez, mitt absoluta favorit band. Första gången jag dansade till dom var på en bjudningsbal 1983, och sen dess har dom varit mina favoriter, och de har alla runt omkring mej vetat.
När jag fyllde 20 år hade min kompis Micke fixat en Jannez-affisch med deras autografer på, när jag fyllde 25 fick jag en CD med autograferna av samma Micke, och när jag fyllde 30 år hade min dåvarande svägerska ordnat så en av killarna i bandet, Janne, ringde efter deras spelning och grattade mej :-)

Men de märkliga med de som hänt nu är att fast jag inte kände Rickard så känns de som om man mist en vän. Har pratat med många av mina vänner och alla känner likadant, han har stått där på danserna och spelat och sjungit för oss, och när man fick ögonkontakt så log han alltid sitt goa leende, och de fick en att känna sej välkommen. Och i mitt fall har han gjort de i snart 25 år, så de är kanske inte så konstigt att jag känner den sorg jag faktiskt känner.

De är konstigt de här med dans, dom där uppe på scenen spelar inte bara musik för oss så vi kan dansa, dom gör oss glada och får oss känna oss välkomna och faktiskt lite speciella. Dom hejjar när man kommer in och ler och nickar när man dansar förbi, ja där är vi igen, vad ett enda litet leende kan betyda.

Har dansat till dansband som står i sin egna lilla värld och inte verkar märka att vi är där, vi som dansar, och då spelar de ingen roll hur bra dom spelar, glädjen försvinner.
Men så har aldrig Jannez varit, dom har alltid varit MED sin danspublik, och de är väl därför dom alltid varit mina favoriter, och så många andras också, för är de nått som varit säkert med dans så är de det att på Jannez danser kommer det ALLTID mycket folk!  De är där man träffat danskavaljerer man inte träffat sen sist de var Jannez. :-)

Och nu funderar jag och många andra på om dom andra killarna kommer att orka fortsätta, för de speciella med Jannez är att dom hållit ihop i 31 år!!!!!......samma 4 killar, och de är inte vanligt, alltid brukar nån eller tom. några medlemmar sluta och bytas ut, men inte Jannez, dom har kämpat på.
Jag hoppas iallafall att de andra 3 kommer att orka och framförallt vilja fortsätta, jag kommer isåfall att dansa till deras musik så länge jag kan, om de så ska vara med rollator :-)

Tänker på dej Rickard....
och som nån skrev i gästboken på Jannez hemsida, änglakören behövde väl en basist, eller som en annan skrev, nu får du spela bas så de dånar uppe i himlen.....

....och jag kommer och dansar sen.....