Marie-mittilivet

Ja inte är de lätt att sörja min farfar i lugn och ro inte, för när jag kom dit för att ta farväl i söndags så fick jag genast börja bestämma saker, de är jag som är ensamt barnbarn så jag skulle ta beslut om begravning, kremering eller inte, annons och en massa sånt.
Sen dan efter då va de till att ringa telia, radiotjänst, och annat som ska sägas upp, och så få tag på en som kan göra bouppteckning och av henne få lite tips vad jag får och inte får göra.

Och så är de så att min farfar har en dotter, japp jag har en faster, de fick jag reda på för bara några år sen, men hon kom till genom ett litet vänsterprassel, så den här tjejen hade en pappa, som dog och som hon ärvde, men innan jag får göra nått måste jag ta reda på om hon står skriven som farfars dotter eller den här andra pappans.... hänger ni med???

Så jag tar reda på hennes personnummer och lämnar till boupptecknaren som kollar upp de och nej, hon är inte farfars dotter på papperet, alltså kan vi börja städa ur hans lägenhet på hemmet, men då kom nästa chock....
När dom tittar på min farfar i folkbokföringen så har han inga barn alls!!!
Så de finns inga papper på att pappa är farfars son.....och där står jag som, jag vet inte vad, jag blev alldeles chockad.....och sen bara grät jag.....jag orkar inte mera av de här nu...

Så vad har jag nu fått reda på om min farfar på senaste åren?

Farfar och farmor träffades och hon blev med barn, och sen flyttade hon och träffade en annan man, pappa sökte upp min farfar när pappa var 14 år, då hade inte farfar berättat för nån att han hade ett barn.

Min pappas kusiner visste inte om att pappa fanns förrän han hade dött, 34 år gammal, för även om farfars syskon visste om de så berättade dom de inte för barna.....de var ju skamligt och skulle hållas hemligt....

Ingen visste om mej heller såklart, eftersom dom inte kände till pappa, en kusin till pappa hade tom frågat farfar om inte pappa hade nått barn, men farfar hade sagt nej......hemligt, hemligt....

Han har en dotter som han inte berättat om för nån förrän de sista åren och då sa han de till sin syster, som inte sa nått till sina barn.....hemligt, skamligt....

Och nu finns de inte ens bevis att farfar var min pappas far....min pappa var faderslös hela livet, på papperet, visst dom träffades och så, men på papperet så hade han ingen pappa.....
och så hade min pappa ingen mamma som brydde sej, och nu har jag fått en liten annan syn på de också, för farmor kanske var bitter på min farfar för han kanske inte ville skriva på nått papper, och så lät hon de gå ut över pappa.....han var ju närmast till.....
De kanske inte är så konstigt att pappa tog sitt liv när mamma ville separera, han kanske inte orkade med mera...

Så idag kände jag bara att.....okej, min farmor har aldrig brytt sej om vare sej mej eller min pappa, men min farfar gjorde de.....MEn nu då....han erkände oss aldrig, varför gjorde han inte de?....eller berode de på nått annat att han inte skrev på?.....på senare år menar jag....

jag blev iallafall lite glad när jag pratade med en av pappas kusiner, för hon sa att pappa var så otroligt lik farfar så de kan inte finns nått snack om saken.....men beviset måste ju finnas iallafall....

Så imorgon ska jag ringa min farmor, och de känns bara gruvsamt....
-Hej farmor, farfar har dött.......fast du, var han verkligen min farfar????

Nej de är klart att jag inte kommer att säga så, men de är ju så jag tänker nu....

jag hoppas ni fattat nått alls av de jag surrat om, jag gör de knappt själv.....
och jag hoppas att jag kan skriva lite mera positiva saker nästa gång....att saker börjar lösa sej....eller så är de som pappas kusin sa, de kan dyka upp fler hemligheter när vi börjar gå igenom hans saker.....för de skulle jag få vara med och göra iallafall, för farfars syster är ju med....

De jag är mest orolig för är att sakerna efter pappa, som står i farfars hus, ska försvinna.
¨
Så jag återkommer med besked om jag är farfars barnbarn eller inte...
jag kanske inte ens är farmors barnbarn....
eller min pappas dotter eller min mammas.....mina barn kanske inte är mina....och jag kanske inte ens existerar....????

Kramisar