Marie-mittilivet

ja i såna skulle nog inte en del få vistas ibland...och inte heller ute bland folk.....nu pratar jag om mej själv.
I morse sedan jag skjutsat barna på skolan så satte jag mej vid datorn och surfade runt, sedan fixade jag och dona lite här hemma, och så surra jag lite med Susanne, kände att jag inte var riktigt mej själv idag....kändes som om jag hade bomull i huvet.

Nåja, jag fick ett SMS från Christer, han fråga om jag ville bli bjuden på lunch, och sånt säger man ju inte nej till, så korkad är inte ens jag, så jag tog bussen ner på stan, ja min bil låter lite mysko så jag lät den stå hemma, och vi gick på Viktoriagallerian för att äta fisk.

De var där de hände.....jag hade tagit fram brickorna, glas och servetter, så hällde jag upp citronvatten till oss båda, och då!....välte jag ut mitt glas.....över hela brickan och på disken....

Så jag bad om en trasa men tjejen sa att hon skulle fixa de, så jag tog en ny bricka, glas och alltihop...och min mat och gick och skulle precis ställa ner brickan på bordet mitt emot Christer....men hoppsan va han var olik sej.... och bakom mej hör jag en röst..."Du får gärna sitta här"....hmm?....Christer.....
Jag var alltså på väg att sätta mej hos en vilt främmande karl...inte konstigt han såg en liiiiten aningen fudnersam ut...*S*
Vid bordet bredvid satt 3 killar och skrattade åt mej....förstår inte de...*S*

Ja ja, de var en sån dag.....hon som jobbade där skrattade också åt mej och sa att hon visste hur de var med såna dar, men frågan är om hon verkligen lyckats med de jag gjorde inom loppet av 3 minuter...*S*

Kram på er :-)