Marie-mittilivet

Ja och jag har gråtit som jag alltid gör på begravningar, fast den här begravningen har fått mej att gråta mycket mera, de märkliga med den här begravningen är att den var 1969, och den som begravdes var min pappa.

Jag hittade ett kasettband i farfars hus som de stod Erik Lindgren på, och så stod de nått om Rune.... och när jag började lyssna så hörde jag att de var pappas begravning som farfar spelat in...... Varför spelar man in en begravning kan man undra?....

Tänk att jag fått vara med på hans begravning, efter så många år...

Innan jag flyttade in till stan så var jag med i en liten kyrkokör och vi sjöng på alla begravningar som var i den kyrkan, så jag kunde ganska många begravningspsalmer då, och de var speciellt en som jag tyckte mer om än alla andra, den fick mej att bli tårögd bara att höra den, "Närmare Gud till dig"
Jag kan säga att tårarna flödade när jag hörde den på bandet från pappas begravning, för de är precis den psalmen jag velat ha på hans begravning.


Vaknad jag reser glad stenen så hård
Såsom mitt betel upp, minnet till vård
Natten ju förde mig
Närmare Gud, till dig
Närmare Gud, till dig
Närmare dig!

Sist, när jag ställa får uppåt min färd
Och re'n tillrygga är jordelivets värld
Viskar det åt mig:
Närmare Gud, till dig
Närmare Gud, till dig
Närmare dig!


Ja, nu har vi varit lite religösa, och jag har fått vara med på papps begravning efter 38 år, och jag har fått höra Erik Lindgrens röst, jag kan säga att så låter inte prästerna nuförtiden, han låter som om han är hämtad ur nån gammal svensk film efter nån bok av Selma Lagerlöf ungefär.

Nu ska jag torka tårarna och ta mej tillbaka till 2007 igen.

En aningens blöt kram till er