Marie-mittilivet

ja de gjorde de, de gick bra igår. Mötet var bra och de ledde nånstans, men vart de slutar är inte riktigt klart än, men fortsatt sjukskrivning några månader till iallafall. Chefen ska......fan, nu tappar jag ord igen, jag började göra de när jag blev dålig, jag vet vad jag vill säga, jag vet vilket ord jag söker, men jag får inte fram de, och då får jag panik.....och de blir de inte bättre av kan jag säga. Men läkarn säger att minnet kommer tillbaka så småningom, så jag litar på henne......och medans jag skrev de här kom jag på ordet jag säkte :)

Chefen ska undersöka om de finns andra arbetsuppgifter inom kommunen som INTE har med vård att göra, på de vis jag jobbar nu, och finns inte de så ska min handläggare ta kontakt med Arbetsförmedlingen och hjälpa mej med att få arbetsträna inom nått helt annat, så nog var de ett bra möte.

Upptäckte häromdan att de inte är bara jobbet som får mej att må dåligt, fast jag visste inte att de fanns andra saker, men när jag kom på stan, för att träffa Gunilla, så fick jag samma ångest som när jag skulle på jobbet, inte lika våldsamt men jag kände av de, men jag tog några djupa andetag och fixade de. De släppte när Gunilla kom, då fick jag annat att tänka på. Och när jag tänker efter har jag inte haft nån lust att gå på dans här omkring stan på länge, men gärna längre bort, där de inte finns så många bekanta ansikten......ja som ni ser, de finns ett mönster i de här.....ett mönster jag inte lagt märke till själv. Kanske var därför de gick så lätt att vara i Borgvattnet, de var så längesen jag träffade många av dom, och ingen risk att möta så mycket stadsfolk där.... Snacka om att hjärnan och kroppen är knepig, och vad man kan lära sej av att lyssna på dom :)

Så nu ska jag gå på stan nån dag, doktorns order :D
och så ska jag masa mej iväg på nån dans framöver......

Ja annars då?
Ja, jag tror jag kan berätta nu, för nu har dom börjat berätta de själv för grannar och så....Kent och Rebecca ska flytta.....till Svedje....ni vet min farfars gård. Å nu hörde jag många som drog åt sej andan av förvåning och att ni tog sats för att ställa en massa frågor, så jag svarar innan. :)
Ja, de är okej för mej.....ja inte bara okej, jag tycker dom gör helt rätt i de, dom trivs toppen bra där uppe och vill inte vara i stan, så varför ska dom vara de då.

Barna??.....mina alltså.....ja dom ska själva få välja om dom vill flytta med eller inte, och dom behöver inte bestämma sej på en gång, dom ska få känna efter, så därför ska vi alla åka upp och hälsa på i Kövras skola på fredag.....och dom ska få hälsa på där flera gånger, så de blir ingen stress.
Och ja, de är också okej för mej.....och NEJ jag är ingen dålig mamma för de, men visst, flyttar dom kommer de att bli tomt här hemma, men jag vill bara att dom ska må bra. När jag var liten var min högsta önskan att flytta till Fullsjön, å de är INTE nån stor by kan jag säga, men de gick ju inte.....så vill mina barn flytta så är de okej.. och jag har förklarat för dom att varken jag eller deras pappa kommer att bli sura eller ledsna vad dom än väljer, för jag vill INTE att dom ska få dåligt samvete för våran skull.....fast dom kanske får de ändå, vad vet jag....jag vet att jag hade dåligt samvete för mycket när jag var liten....inte kul alls.
Men nu är de så att de är inte så långt till Svedje, och jag kan åka dit när jag vill, så barna ska nog få nog av mej ändå..... ;)
Sen vet man aldrig.....flyttar barna, så kanske jag också drar åt de hållet.....som sagt, man vet aldrig :D

Förresten, dom här orden ska vi läsa och ta till oss, så vi inte missar att leva.....

 Alla dessa dagar som kom och gick, 

inte visste jag att det var livet.

- stig johansson -